11 november 2006: Dagboken

20141025_075726fb

Strålar av ljus som omfattar allt 

Starka upplevelser kommer till Göran i form av ord och bilder. Han får också hjälp av sitt högre jag för att klara av arbetsbelastningen.

—————————– ooOO – OOoo —————————–

 

Jag fick ord i morse men de försvann så fort att jag nästan inte uppfattade dem. Jag har funderat på dem idag.

Vem är du? Vad gör du? Hur kan du?

Det första var idag så starkt så det går inte att skriva om det.

Det andra kan bara jag förstå.

Det tredje. Ja, ordet kan. Jag är tvungen att göra som jag gör, allt dör annars.

De nio i orkestern, de nio som landade och letade efter den tionde. De fyrtio som gick av skeppet och såg likadana ut. Tror att ingen av dessa existenser vet, det skulle inte fungera annars.

 

—————————– ooOO – OOoo —————————–

 

Jag befann mig uppe på ett tak. Många män var där och tog bort ytskiktet som var lite anfrätt och skulle bytas ut. Dessa män arbetade mycket ivrigt, tittade då och då bort till mig där jag stod. När de var färdiga visste jag att en ny hel och fin beläggning lagts på.

Så ändrades bilden. Jag gick tillsammans med en kvinna under lång tid. På slutet ville hon ej släppa mig. Hon mer eller mindre klängde sig fast vid mig. Så plötsligt gick hon med en annan kvinna. Jag gick efter henne, vet inte om jag ropade hennes namn. Hon bara fortsatte som hon ej hörde eller som om hon hade glömt mig.

 

—————————– ooOO – OOoo —————————–

 

Jag mediterade i går kväll, hade en märklig syn. Jag stod i en park, där fanns en rundel full av vita blommor. Ifrån rundeln utgick strålar av vita blommor, det såg ut som en stor sol. I rundelns mitt fanns en plats där endast jorden var synlig.

Jag vet att någon uppehöll sig där. Kanske jag vet, är ej säker, fick inte visa sig. Helt plötsligt for allt detta rakt upp i luften. Strålarna av blommor blev till ljus. Varje ljusstråle delade sig i två. Den ena delen for iväg ut i kosmos, den andra delen sköt ner mot alla delar av jorden.

Vi var flera som mediterade och när jag talade om vad jag upplevt trodde en kvinna att det var en sorts höjning för människan. När hon sagt detta for en stor energi genom kroppen, bland det starkaste jag känt.

 

—————————– ooOO – OOoo —————————–

 

Jag var någonstans efter en väg. Där fanns ett kafé eller en mindre restaurang. Ett litet hus fanns intill. Många människor väntade på att bli serverade, några blev det men de flesta blev utan. En man arbetade i restaurangen. Någon sade du får skynda på lite så vi får något också. Han svarade jag är ensam i mitt arbete och jag gör vad jag kan.

Så plötsligt kom en man med en jättestor låda full med allehanda livsmedel som var snyggt och prydligt staplade i lådan. Jag kände denne mycket väl, tyckte mycket om honom, omfamnade honom å det varmaste. Allt löste sig och allt blev bra.

Det blev fel i natt igen, jag vaknade och började gå igen, skärpte till mig. Började från början och genomförde alltihop på rätt sätt.

Jag förstår människorna som väntade. Mannen i restaurangen var ju jag, så ock denne man som kom med den stora lådan – mitt andra jag. Alla andra som fanns i min närhet var själar.

 

Tidigare inlägg  •  Nästa inlägg

”De nio i orkestern, de nio som landade och letade efter den tionde. De fyrtio som gick av skeppet och såg likadana ut.”  

 

 

 

 

 

 

 

”Den ena delen
for iväg ut i kosmos, den andra delen
sköt ner mot alla delar av jorden.”

 

 

 

 

 

 

 

”När hon sagt detta for en stor energi genom kroppen, bland det starkaste jag känt.”

 

 

 

 

 

 

 

”Mannen i restaurangen var
ju jag, så ock denne man som kom med den stora lådan –
mitt andra jag.”