14 april 2009: Dagboken

IMG_2386nr3

Få överlever träffarna mot planeten

Göran får reda på att det han åstadkommit sätter alla hjul i rullning. Han kommer också att få reda på när de nio kommer till jorden och han ser i en dröm att det blir inte många kvar efter träffarna mot planeten.

 

—— ooOO – OOoo ——

 

Amper talar (alltid kursiv text för Ampers meddelanden): – Jorun nu är det jag som kallar på dig. Be om beskydd.

Jorun, att du lyckades. Det du gjort och gör sätter hela kosmos i gungning. Alla frågar sig om vad som händer, vad som sker. Detta kan ju inte hända. Det du åstadkommit sätter alla hjul i rullning. Jag vet att du inte förstår, hur skall du göra detta? Det går ju inte att förstå. Dina ord till dem och oss i verkligheten slog ner som en bomb. Vi trodde ej att vi skulle få uppleva detta. Det högsta av allt. Jag vet att du tycker att detta var väl inte så märkvärdigt.

Det är detta som är din storhet, du är totalt i avsaknad av prestige, image. Du vill absolut ej synas på minsta vis. Du vill vara anonym, mera anonym än anonymiteten själv.

Göran/Jorun: Amper när kommer de nio?

– Du får i god tid veta detta.

Skulle jag försöka skriva en bok?

– Ja, besked kommer om detta. Sov nu gott Jorun, imorgon kommer Chreel hem till dig igen. Jag vet att du är rädd om henne. Rosorna på köksbordet visar även detta.

 

—— ooOO – OOoo ——

 

Jag somnade i soffan framför teven. Jag fick en kraftig puff på vänstra armen så jag vaknade. Det verkar som om de är här hela tiden. Jag tror, eller nästan vet, att de bor här tillsammans med Chreel och mig.

 

—— ooOO – OOoo ——

 

Jag skulle flytta. Chreel plus en man fanns med mig. Jag höll på att ta ut mindre saker till en bil. Från hyllan i klädkammaren tog Chreel ned min ryggsäck och skulle gå iväg med den. Jag sade till henne ”Inte den, den får vi ta vid ett senare tillfälle.”

Chreel var vid en väldig vigör, fullt frisk och ivrig att komma iväg.

Jag talade sedan med mannen om ålder, om hur gamla vi var. Jag talade om att jag själv snart skulle fylla sjuttio år. Mannen opponerade sig och sade att ”Du har ingen ålder, du bara finns, finns alltid”.

 

—— ooOO – OOoo ——

 

Jag var tillsammans med Chreel i en lägenhet flera våningar upp. Det fanns inga möbler alls, endast en madrass på golvet där Chreel låg under ett täcke. Jag lade mig bredvid henne en liten stund.

”Skall vi inte åka hem nu,” frågade hon. Jag svarade att hon skulle ge sig till tåls, att ännu en liten tid återstod innan vi kunde åka hem.  

Jag gick upp på toan. Dörren öppnades och fem män kom in. De brydde sig inte det minsta om mig. Endera såg de inte mig eller så trodde de att jag ej såg dem.

Detta var nog i gränslandet. Jag förstår det med madrassen och att inga möbler fanns, men vet inte hur männen passar in i bilden. Om de var väktare, skulle hämta någon eller vad det nu betydde. Jag får väl svar senare.

 

—— ooOO – OOoo ——

 

Jag var ute och körde bil, fick punktering. Jag lämnade bilen med det punkterade däcket i famnen, men hittade inte bilen då jag kom tillbaka.

Jag befann mig i ett mindre rum, med boxar efter väggen. En äldre kvinna stod framför sin box. Jag tyckte att hon ej tog ut något. Jag sade till henne att hon glömde det som var hennes fack och räckte henne detta. Jag upptäckte då det fanns mer. Jag tittade på det och såg väldigt mycket pengar i stora buntar. Jag talade om detta för kvinnan och fick till svar att ”Det kan ligga, jag hämtar det en annan gång”.

 

—— ooOO – OOoo ——

 

Jag stod vid ett stort vatten. En ubåt hade förlist där för länge sedan. Många män kom vadande genom vattnet in mot land. De såg slitna ut. Jag vet att jag tog hand om dem på bästa sätt.

 

—— ooOO – OOoo ——

 

En pojke skulle döpas. Ingen människa visste detta, men en annan levandeform var helt förtjust i det som skedde. Jag var själv bredvid och tittade på gossen.

Jag var både mig själv och pojken. Det var stor uppståndelse hela tiden.

 

—— ooOO – OOoo ——

 

Jag befann mig i en större butik. Vi var två män och en tredje anslöt så småningom. Jag pratade med en av dem om de sista tio åren. En av männen grät så tårarna trillade efter kinden.

Så ändrades bilden. En stor djup tallrik stod framför mig. Jag hade ett glas och en sked i handen. En sorts soppa fanns i tallriken. Jag tog skeden och började ösa upp buljongen i glaset. Jag tror att jag fick tömma glaset flera gånger. Det blev inte mycket kvar av soppan på tallriken. Det låg lite fast material här och där på botten. Jag sade så till någon att det inte blir så många kvar efter träffarna på planeten.

 

Tidigare inlägg  •  Nästa inlägg

”Det du gjort
och gör sätter
hela 
kosmos
i gungning.”  

 

 

 

 

 

 

 

”Du har ingen
ålder, du bara finns, finns alltid.”  

 

 

 

 

 

 

 

 

”Ingen människa visste detta, men en annan levandeform var helt förtjust i det som skedde.”  

 

 

 

 

 

 

 

 

”Jag sade så till
någon att det inte
blir så många kvar efter träffarna
på planeten.”