14 augusti 2006: Dagboken

20141022_171359fb

Möter skönhet men också mörkrets kraft

Göran drömmer om transporter av olika slag och miljontals människor som reser vidare med hans hjälp. Han klarar sig också undan attacken från mörkrets makter. 

—————————– ooOO – OOoo —————————–

 

Jag befann mig i ett envåningshus. Jag bar ut ett skåp som jag skulle ha med mig och fick hjälp av en man att bära.

När vi kom fram till bilen stod där ett annat skåp. Det verkade vara urgammalt, med mycket fina målningar, särskilt på dörren. Det såg förtjusande ut. Jag tänkte att det inte kunde stå ute så vi tog tag och bar in det i huset och ställde det i ett hörn i ett av rummen.

Jag öppnade dörren som fanns nertill. Märkligt, det var två dörrar som inte satt ihop, man kunde dela på dem. De satt kloss mot varandra. Den innersta var exakt som den yttersta men hade inga målningar på ytan. Den var gjort av rent trä, inga som helst skador, neutral. Det kändes som den i alla tider hört ihop med den yttre, som om den aldrig visat sig, alltid genom alla tider varit dold.

Det var det finaste skåp jag någonsin sett och att jag äntligen kunde öppna denna dörr.

Jag kom på att det fanns en kvinna i närheten.  Jag letade rätt på henne och sade till henne att hon skulle komma för att se på  något riktigt fint. Jag gick till rumshörnet med henne, men skåpet stod inte längre där. Vi letade i de andra rummen, men icke.

Helt plötsligt fanns det många människor i rummen. Det verkade som de skulle äta eller dricka kaffe, en tillställning av något slag.

 

—————————– ooOO – OOoo —————————–

 

I morse, före gången, såg jag en tratt. Kanske var det ett svar på att det lyckades i går kväll. Jag vet ju att jag samlar ihop många själar från när och fjärran så att de kan, om de själva vill, följa mig och gå in i det ljus som är så underbart. Jag har ju under flera långa år gjort vad jag kunnat för dem och min kära planet så att den så småningom kan börja om igen i en ny era.

Jag skriver stora ord men det är vad jag känner. Mig själv är det inte så noga med, noga endast med det jag är här för. Jag vet vad och vem jag själv är och vem jag företräder. Ja, allt går vidare.

 

—————————– ooOO – OOoo —————————–

 

Jag var i ett större rum. Flera med mig satt vid ett bord och åt. Nära mig satt en kvinna med ett nästan nyfött barn, en mycket vacker flicka. Mamman gick bort en stund så flickan låg i min famn. Hon kramade mina fingrar. Så kom mamman åter. Flickan hade fått något som liknande tyg ovanför ansiktet. Hon fäktade med sina små händer och så blev hon fri igen.

En fotograf kom in i rummet, ställde en apparat mitt i rummet som han skulle använda. Jag fattade som att han skulle fota det som fanns utanför fönstren där vi satt. Jag satt ju själv i vägen så jag sade att jag flyttar på mig. ”Nej, nej”, sade fotografen, ”sitt du kvar.”

Jag satt med ryggen mot kameran, sträckte upp mig så jag inte såg ut som en hösäck där jag satt. Så tog fotografen sitt kort. Undrar så här efteråt om det inte var mig och den lilla tösen som var motivet. Själv skulle jag som vanligt inte visa mig, bara ryggen syntes ju. Jag tror att jag i framtiden kommer att ha något att göra med denna tös.

 

—————————– ooOO – OOoo —————————–

 

Jag stod i fören på ett stort skepp. Vinden blåste och jag visste inte vad som var framför mig. Jag gick ner i båten och mötte en yngre kvinna och frågade henne något. Hon gick bort en bit, pratade med några män, pekade på mig och alla tittade. Det var nog ej så vanligt att någon levande var med på samma båt. Jag följde kvinnan. Jag såg en trappa, väldigt smal. Den kom högt uppifrån och besättningsmän kom ner och in i skeppet.

Jag kom fram där jag såg två längor av kritvita hus där hantverkare höll på med renovering av en lägenhet. De var precis klara. Skeppet gick på torra land. Det var först ute på vattnet och därefter på land. Båten plöjde genom gatorna och stannade då och då för att ta upp folk.

Jag försökte vakna men det var svårt. Fick äntligen upp ögonen. Men så fort jag blundade såg jag bussar fulla av människor som hela tiden blev fler och fler. Bussarna stannade hela tiden och nya klev på.

Drömmen ville visa mig vad min uppgift i detta liv är. Alla har ju sin uppgift, även jag.

 

—————————– ooOO – OOoo —————————–

 

Jag var på ett stort bygge. Varje morgon och kväll fick byggjobbarna åka buss från sina bodar till bygget. Det var bara så att det inte var mer än femtio meter mellan bodarna och bygget. Varje morgon och kväll körde jag denna buss.

Ja, bygget var nog jorden och bodarna stället där vila fanns. Återfödelse kan det vara vid återkomsten till bygget, något däråt.

 

—————————– ooOO – OOoo —————————–

 

Jag befann mig i en stor sal där många människor satt i sina stolar. Jag vet att jag pratade om det som hände för många hundra tusen år sedan. Då jorden sista gången hittills ändrade sin jordaxel.

Då jag pratade om detta såg jag en man bland åhörarna som hade något liknande en kamera framför sig på ett bord. Kameran filmade mig och tog upp mitt tal.

Det kändes som alla som var därinne plötsligt förstod vem jag var eller plötsligt fattade att det jag pratade om var mycket viktigt.

Det är svårt att beskriva, men jag gör så gott jag kan.

 

—————————– ooOO – OOoo —————————–

 

Jag hade besegrat många av de mörka varelserna, besegrat verbalt.

Jag stod i ett rum där en muskulös mörk man befann sig, tätt intill. Han gick runt mig några gånger, jag kände hat från honom. Han ville krossa mig, tillintetgöra allt jag stod för. Han högg mig flera gånger med en sorts svärd, men han kunde inte skada mig. Det var som om jag var osårbar.

Nog var detta djävulen själv i högsta grad.

 

—————————- ooOO – OOoo —————————–

 

Jag befann mig högt upp i sorts affär. Det låg hundra- och femhundralappar bland sakerna som var till salu. Blev lite konfunderad. För varje sak som jag tog därifrån fick jag en sådan sedel.

Förstår nog varför.

 

—————————- ooOO – OOoo —————————–

 

Jag var ute och vandrade, kom till en väg som höll på att brytas, tyckte den gick bredvid en motorväg. Det såg ut att vara ett väldigt arbete, bara berg som skulle sprängas och forslas bort, en totalt ny väg, svår att få till stånd.

Många maskiner var uppställda. Jag såg en lastbil stå en liten bit från nästa fordon och tänkte där kan jag tränga mig igenom. Men strax backade lastbilen och den lilla öppningen täcktes till. Jag fick inte ens se vad som var på gång genom den lilla springan som endast var några centimeter.

En klar dröm som jag hoppas mycket på. Det är spännande att få vara med, det slutar ju aldrig.

 

—————————- ooOO – OOoo —————————–

 

Ett högt trapphus. Längst upp fanns två män som höll en liten pojke i armarna utanför den här trappan. Jag vet att pojken släpptes och föll ner, längst ner på betonggolvet. Men gossen tog ingen skada. Han reste sig upp och borstade av sig, verkade osårbar. Har även för mig att den lille var jag själv.

Ja, inte så lätt här i livet.

 

—————————- ooOO – OOoo —————————–

 

Jag tittade på tv på kvällen. Något kom in i rummet. En oerhört stark energi, det var som flera miljoner själar var där. Kopplade samman dessa själar med planeten Mars. Så kom ännu mer energi. Det avtog och det kändes som två var kvar.

Jag såg i dvalan på morgonen otaliga runda gula kulor. Massor av dem på ett stort fält. Kulorna var separata men ändå hörde de ihop. Jag tyckte jag kände tacksamhet från dem.

 

—————————- ooOO – OOoo —————————–

 

En jättelång stege gick upp mot himlen. En kraftig stege med kraftiga stegpinnar. Jag befann mig lite mer än hälften upp och det var inga problem under min klättring.

Det är långt till den etthundratjugofjärde pinnen. Får väl se vad som då kommer.

 

Tidigare inlägg  •  Nästa inlägg

”Jag vet ju att jag samlar ihop många själar från när och fjärran så att de kan, om de själva vill, följa mig och gå in i det ljus som är så underbart.”

 

 

 

 

 

”Jag har ju under flera långa år gjort vad jag kunnat för dem och min kära planet så att den så småningom kan börja om igen i en ny era.”

 

 

 

 

 

 


”Det var nog ej så vanligt att någon levande var med på samma båt.”  

 

 

 

 

 

 

 

 

”Båten plöjde genom gatorna och stannade då och då för att ta upp folk.”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Bygget var nog jorden och bodarna stället där vila fanns”  

 

 

 

 

 

 

 

 

”Jag hade besegrat många av de mörka varelserna, besegrat verbalt.”

 

 

 

 

 

 

 

”Han högg mig
flera gånger med en sorts svärd, men han kunde inte skada mig. Det var som om jag var osårbar.”

 

 

 

 

 

 

”Något kom in i rummet. En oerhört stark energi, det var som flera miljoner själar var där.”