Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/ampersbudskap.se/public_html/wordpress/wp-includes/post-template.php on line 265

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/ampersbudskap.se/public_html/wordpress/wp-includes/post-template.php on line 265

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/ampersbudskap.se/public_html/wordpress/wp-includes/post-template.php on line 265

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/ampersbudskap.se/public_html/wordpress/wp-includes/post-template.php on line 265

17 februari 2012: Dagboken

 

20160129_113033fbb

Tioåringen som gömde sig i skogen

Barnet Nanthes har väntat i 2000 år på det som nu sker. Göran möter också sig själv som tioåring i en dröm, ett barn som söks av två män.

 

––– ooOO – OOoo –––––

 

Jag fick ett enormt gensvar när jag gick gången. Det hade att göra med mig själv och Nanthes.

Det kändes som om han och jag var samma existens. Jag har funderat på detta i alla år, fick svaret. Kanske tur att jag inte fått alla svar tidigare. Jag får dem då jag själv kommit till den punkt när jag kan hantera dem.

Jag tror att Nanthes var cirka sju år då han förolyckades. Han har därefter i hela 2000 år väntat på det som nu sker. Adoptionsvillkoren som du sa, Amper, har inte varit lämpliga förrän nu. Jag tror det förhåller sig så eller något i den riktningen.

 

––– ooOO – OOoo –––––

 

Jag var på väg in i en stor skog, vet inte hur gammal jag var. Jag hade en lång stång med mig, med en håv i ändan. Det var mitt i natten, nästan mörkt ute. Jag skulle till en liten vattensamling fast det fanns nästan inget vatten där. Jag tyckte att det var litet gyttjigt, kastade med spöet ut håven, vet inte om jag skulle fånga något, höll på en lång stund.

Jag tyckte så jag hörde något och stod alldeles stilla. Två män skymtade i skogen, visste inte om de var ute efter mig. De såg mig inte.

Den ena sade till den andre att ”det var nog en tioåring, vad han nu skulle göra”. Som sagt, de såg mig inte i mörkret.

Jag hade vandrat länge för att nå denne plats. Jag började så vandringen tillbaka, hade fortfarande spöet i händerna.

Jag var nu i morgonväkten, det var inte helt ljust ute, och kom till en gård där en man höll på att köra ihop hö på åkern, det var slåttertid.

En stor vargtik med två valpar visade sig. Jag slog efter henne med mitt spö och min lina ven i luften. Det var inte för att skada henne, det var som en lek.

Under tiden sprang valparna omkring och lekte. Den här vargtiken hade en mycket stor käft med långa vassa tänder. Men hon ville absolut ej göra mig illa. Där tonade drömmen bort.

 

––– ooOO – OOoo –––––

 

Jag har funderat på den här drömmen mycket idag. Det är andra gången djur med vassa tänder har figurerat i drömmarna. Även jättestora gap har de haft. De har samtidigt visat mig stor kärlek, de har på något sätt gett sig.

Kan det vara så att de mot alla odds drabbats av kärleken var de nu befinner sig?

 

––– ooOO – OOoo –––––

 

Idag på morgonen vid min gång är jag övertygad om att någon var här. Jag hade en stark känsla av närvaro. Jag blev nervös av detta och stakade mig flera gånger, fick ta om ibland och jag vet inte vad. Det var väl aldrig skaparen själv som lyssnade på mig?

Jag har inte känt så förut, inte på detta sätt. Det var inte obehagligt, men, som sagt, jag blev nervös. Jag vet att det inte har någon betydelse, men i alla fall.

Tidigare inlägg  •  Nästa inlägg

”Jag tror att Nanthes var cirka sju år då han förolyckades. Han har därefter i hela 2000 år väntat på det som nu sker.”  

 

 

 

 

 

 

 

”Kan det vara så att de mot alla odds drabbats av kärleken var de nu befinner sig?”  

 

 

 

 

 

 

 

 

”Det var väl aldrig skaparen själv som lyssnade på mig?”