17 oktober 2010: Dagboken

20141117_143258fb

 

I väntan på rätt tidpunkt att skörda

   
Göran kallar på Amper och får kontakt. Han får höra att allt han gör är rätt och att inget kan gå fel nu. I drömmen möter han sig själv i form av en hårt arbetande butiksföreståndare.

 

—– ooOO – OOoo —–

 

Göran/Jorun: Ja, det är dags nu igen, det är länge sedan sist. Jag vet ibland inte var jag står. Jag tror att jag står rätt, men vet ibland inte var du är? Det går flera veckor ibland då jag inte finner dig. Men du kan ju vara här i alla fall utan att jag vet eller känner av dig. Jag kallar dig mitt andra jag.

Amper (alltid kursiv text): Jorun, jag är alltid, alltid med dig. Tänk ej så, du vet så väl. Allt löser sig på det sätt du själv vill, du bestämmer själv.

Jag är full av förundran över dig. Du förstår nästan inget av vad du gör, vad du ställt till med.

Jag kan i alla fall tala om för dig att universum jublar i högan sky. Du är mycket mer rädd om dig och försiktig nu. Du vet ju vad som står på spel.

Du har kommit så långt att jag nästan inte känner igen dig. Hur kan allt detta rymmas i en människas kropp? Det är även för mig en gåta.

Jag vet att du inte på minsta sätt är i behov av något som helst beröm, jag har förstått detta en längre tid. Sköt nu om dig, vi kommer att mötas en gång, mötas här på jorden i ditt nuvarande liv. Tänk på detta när det ibland känns svårt.

I och med att du vet vem du är har allt blivit lättare i vår kommunikation. Du kanske inte själv märker det men jag kan lova att jag märker det.

Jorun, det kan inte gå fel nu. Du har nått så långt att det nu är snart dags att skörda frukterna av ditt arbete, det arbete som aldrig förut gjorts.

Om du visste vad jag har arbetat för detta. Under eoner av tid har vi växelvis hjälpt varandra för att äntligen komma fram dit där du nu är, genom massor av planeters födelse och död. Genom flera universum, genom allt som är och existerar. Allt går genom tro, hopp och kärlek. Och störst av allt är kärleken.

 

—– ooOO – OOoo —–

 

Chreel och jag besökte en stormarknad för att handla. Chreel blev trött och satte sig och vilade. Jag kom på att jag inte handlat de saker som var viktigast. Jag gick upp för en trappa och kom till ett avlångt rum där en man uppehöll sig. Det var ägaren eller föreståndaren till den stora affären. Han sade att han var trött och sliten och han skulle göra i ordning detta rum så att han kunde vila och ta igen sig där, men han hade inte hunnit för det var så mycket att göra.

”Du får ta det lite lugnare med ditt arbete. Jag kan göra ordning detta rum till dig, det tar inte så lång stund”, sade jag till honom.

Jag tror att både föreståndaren och jag var samma person. Det var ju mycket folk i butiken som nog var jorden. Jag får väl ta det lite lugnare i framtiden. Det är ju mest den mentala delen som tar kraft.

 

Tidigare inlägg  •  Nästa inlägg

”Jag kan i alla fall
tala om för dig att universum jublar
i högan sky. ”  

 

 

 

 

 

 

”Du har nått så
långt att det nu är snart dags att skörda frukterna av ditt arbete, det arbete som aldrig
förut gjorts.”  

 

 

 

 

 

 

”Genom flera universum, genom allt som är och existerar. Allt går genom tro, hopp och kärlek. Och störst av allt är kärleken.”