Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/ampersbudskap.se/public_html/wordpress/wp-includes/post-template.php on line 265

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/ampersbudskap.se/public_html/wordpress/wp-includes/post-template.php on line 265

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/ampersbudskap.se/public_html/wordpress/wp-includes/post-template.php on line 265

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/ampersbudskap.se/public_html/wordpress/wp-includes/post-template.php on line 265

2 april 2002: Dagboken

_MG_3987fb

Den oändliga resan genom galaxerna

Göran funderar kring  vad som driver de mörka krafterna, som bara kan existera om de har de ljusa att mäta sig mot. 

 —– ooOO – OOoo —–

 

Jag känner mig som en relik från svunna tider. Som en saga som inte längre är en saga.

Det känns som ett stort tomt hål, fyllt av något, med ringar växande ut från mitten. Ringar i alla nyanser. Sagan har blivit levande.

Äntligen, äntligen. Sagan får nu leva från början till början.

 

—– ooOO – OOoo —–

 

Karmalagen finns, det har vi konstaterat. Det som sås får också skördas. Det är fullständigt klart.

Ett axiom, ett axiom fullt av kärlek.

Den mörka sidan gör allt den förmår för att förgöra. Men inte helt för då kan den själv inte existera.

Den manipulerar, startar krig och sätter igång allt elände som sker. En total manipulation av människorna. Och som är livrädda för att någon någon gång skall se igenom allt detta, skall se igenom dem.

Den mörka kraften har haft herraväldet under människornas nästan hela varande. Inte hela tiden, men nästan.

Men varför har vi och jag färdats i tiden i olika galaxer under oändlig tid, för att slutligen upptäcka och förstå hur det är? Det är den stora frågan. En form av paradox.

Jag vet hur det är men inte varför det är så. Har den mörka sidan alltid funnits med?

Har de farit till den första planeten, den blev förstörd, vidare till nästa och nästa och nästa? Har de hela tiden försökt stoppa något? Har de gått in i det som skapats av ren kärlek med avsikten att förstöra? Som om de på något vis lever av det vi kallar ont.

Förstår att utplånande av allt liv på planeterna inte kommer från dem. Då har de ju inget att leva på. Men varför, varför?

Jag förstår att vi skall söka bakåt, inte framåt. Från det ursprung vi verkligen är och som vi kommer ifrån.

Förstår, tror jag, eller snarare vet jag, att det existerar en kraft bakom allting som bara finns där, bortom, bortom.

Något som kanske denna mörka kraft inte vet av men som de sökt och letat efter under hela varandet. En kraft som är så stor och full av kärlek att den ej kan mätas.

Den är så full av kärlek att den väntar in i det längsta med att utplåna planeter.

Den gör endast detta när föremålet för paradoxen misslyckas. Tror inte den behöver göra det någon mera gång.

Kan det vara så att den stora kärleken försöker manifestera sig så långt ner som möjligt?

Har det att göra med tiden och den så kallade illusionen?

Det är lätt att säga tiden inte finns, men att förstå det. Jag vet i alla fall att på något vis existerar allt samtidigt. Allt som är och har varit och kommer att vara.

Måste vi upp en dimension eller frekvens för att se det? Eller är det vi själva som skall försöka komma upp härifrån till nästa?

Någon måste alltid gå först, vad det än är.

Har den som finns bortom, bortom sänt ut sig själv för att hjälpa dessa i den tredje dimensionen att höja sig till den fjärde?

Om det gäller en planet så verkar det meningslöst, men om det har att göra med miljontals eller miljardtals planeter tycker jag saken kommer i ett annat läge. Och det som sker och om det lyckas, sprids det automatiskt till allt levande i hela kosmos med ögonblicklig verkan.

Denna mörka kraft känner detta och blir allt vildare. Den försöker ta ut så mycket som möjligt av alla dessa civilisationer. Men det kan inte hjälpas, det hjälps inte.

Den som finns och är bortom, bortom har efter denna oändliga tid, om den nu finns, lyckats få sig själv att förstå sig själv.

Tidigare inlägg  •  Nästa inlägg

”Jag känner mig som en relik från svunna tider. Som en saga som inte längre är en saga.”

 

 

 

”Den mörka kraften har haft herraväldet under människornas nästan hela varande.”

 

 

 

”Har de gått in i det som skapats av ren kärlek med avsikten att förstöra? ”

 

 

 

”Den är så full av kärlek att den väntar in i det längsta med att utplåna planeter.”

 

 

”Det är lätt att säga tiden inte finns, men att förstå det. Jag vet i alla fall att på något vis existerar allt samtidigt.” 

 

 

”Denna mörka
kraft känner detta och blir allt vildare.”

 

 

”Den som finns och är bortom, bortom har efter denna oändliga tid, om den nu finns, lyckats få sig själv att förstå sig själv.”