2 februari 2001: Dagboken

20160122_161631fb

Larm och oro i alla galaxer

Göran Hägglund känner en stark närvaro av någon eller något och får reda på att ett gigantiskt uppbrott är på väg.

 

—– ooOO – OOoo —–

 

En stark närvaro kom, fanns länge. Någon eller något pratade med mig:

– Vi är här för att skydda er. Om ni visste bråkdelen av vad ni gör och uträttar skulle ni bli överväldigade. Alla era tankar går ögonblickligen till allt i hela universum.
Ett kaos har utbrutit. Någonting är brutet. Ett gigantiskt uppbrott är på väg, överallt. Något helt nytt som aldrig funnits håller på att bildas.

 

—– ooOO – OOoo —–

 

Jag var vid ett berg. En sten hade kilat fast sig, ingen hade någonsin kunnat röra den.

Stod där och funderade. Började elda under stenen så den blev varm. Ställde mig bredvid den, kände på den, den var helt lös. Jag tog i kanterna och lyfte den över huvudet.

Det kändes helt underbart. Jag hade lyckats med något jag aldrig tidigare klarat.

 

—– ooOO – OOoo —–

 

Amper, alltid kursivt: – Ja, du Jorun, vad skall jag säga.  Det jag säger är ju du, och vi. Du vet allt du funderar över, du vet vad som kommer.  Du bestämmer själv vad som skall komma. Du vet ju vad vi sagt och skrivit förut.

Göran, som kallas Jorun av de andra själarna: Har vi sådan makt?

– Ja, er makt är ej av den värld ni tror. Ni tar den till er från den verkliga världen, den ni inte ser. Ni har spräckt bubblan på det allra största sätt, så ni förstår nu. Era bågar glänser och sänder ut det ni ger. Vi vet och ni vet att allt till slut blir bra.

Det lyckades den här gången, ni har gjort det ni en gång sade att ni skulle göra.

Var rädda om varandra, du har endast Chreel och Chreel har endast dig. Förstå att ni skall vara tillsammans i evighet. Det är ju ni som är evigheten.

Du har sagt Ona och Amper-laget, du har sagt vi fem. Om du visste hur rätt du har.  Jag ser er nu, båda två. Om ni såg er själva som ni ser ut i verkligheten skulle ni inte tro det.

Ja, du kan skriva det du inte ville. Du behöver inte, för du vet.

Det kaos som råder nu är mycket stort. Det larmas på alla ställen samtidigt i alla galaxer. Om ni visste vad ni har ställt till med. Ur detta växer något fram som egentligen inte kan växa fram.

Ni har funnit det som är bortom, bortom. Att finna det kan endast de göra som själva är det. Minns detta. Vi älskar er mer än ni någonsin kan förstå.

Portarna är öppna, kärleken har fria vägar. Dessa vägar och portar, som har varit förborgade i all tid och varit nästan omöjliga att öppna, står nu på vid gavel.

Fundera inte på er själva. Ni vet ju vilka ni är nu, lev som ni gör, allt reder sig. Fortsätt skådespelet, älskade ni.

 

—– ooOO – OOoo —–

 

Jag var någonstans i skogen. Såg några raka fina träd, kronorna var inte synliga. Ett av dem, ett litet mindre och smalare hade avverkats.

Såg ett kraftigt större träd, jag klättrade upp efter stammen, det kändes bra.

Jag sade detta till en kvinna som var en sorts chef. Nere på marken igen såg jag att två meter upp hade det varit ett toppbrott en gång.

”Om vi kapar av den biten blir det en lång, fin och kraftig stock, alldeles rak,” sa jag.

Brottet hade nog varit och kommit för mycket, mycket länge sedan.

 

—– ooOO – OOoo —–

 

Chreel och jag pratade om Enaren och vad Enaren var för något.

Plötsligt under samtalet såg jag en stor träkil som slogs ner och spräckte något. Kilen hade använts otaliga gånger, den hade fransar av sönderslaget trä på huvudet. Jag tror inte någon förstått förut vem och vad Enaren stod för. Tror att vi förstår nu.

Ja, vi pratade om Enaren.

I alla tider har människor då och då gått ut med budskap. Dessa människor har för det mesta blivit förföljda, hotade, torterade, korsfästa och dödade.

De som har mottagit dessa budskap har känt sig hotade, de har ej varit medvetna och förstått. Därför har de för det mesta oskadliggjort dessa profeter och tänkare.

Ibland har verkan av dessa tänkare blivit religioner, och i religionens namn har många skändligheter utförts. Krig på krig och allt elände som hör till.

Ibland har nog inte dessa tänkare varit så rena som behövts.

 

—– ooOO – OOoo —–

 

Det kan vara så att en människa efter mycket arbete med sig själv så småningom befinner sig utanför den materiella världen och förstår detta.

Den eller de som i sitt innersta djup tar detta till sig inser då också att budskapet inte behöver gå genom munnen utan går automatiskt ut till allt som finns omkring dem.

Avstånden har inte den minsta betydelse i sammanhanget. Tankarna går fritt över de största avstånd. Människor som förstår att alla själar i sig är Enaren.

Men människorna måste själva inse att den enda vägen är arbetet med sitt innersta.

När de någon gång i flödet har klarat detta är de ren kärlek. Då är de själva Enaren.

Någon går alltid först och banar väg. Banar väg inte endast för sig själv utan andra följer efter, på sitt eget sätt. Själarna blir då också befriade och kan gå in i sin evighet där endast kärleken finns.

 

Tidigare inlägg  •  Nästa inlägg

”Om ni visste bråkdelen av vad
ni gör och uträttar skulle ni bli överväldigade.”

 

 

”Ett gigantiskt uppbrott är på väg, överallt. Något helt nytt som aldrig funnits håller
på att bildas.”

 

 

”Era bågar glänser och sänder ut det
ni ger. Vi vet och ni vet att allt till slut
blir bra.”

 

 

”Det kaos som råder nu är mycket stort. Det larmas på alla ställen samtidigt
i alla galaxer.”

 

 

 

 

”Ni har funnit det som är bortom, bortom. Att finna det kan endast de göra som själva är det.”

 

 

 

 

”Dessa vägar och portar, som har varit förborgade i all tid och varit nästan omöjliga att öppna, står nu på vid gavel.”

 

 

 

”Det kan vara så att en människa efter mycket arbete med sig själv så småningom befinner sig utanför den materiella världen och förstår detta.”

 

 

 

”Tankarna går fritt över de största avstånd.”

 

 

 

Själarna blir
då också befriade
och kan gå in i sin evighet där endast
kärleken finns.”