22 juni 2003: Dagboken

20160122_160955fb

Besök på en förintad planet

Amper pratar med Göran om acceptans av det som är. I drömmen återvänder Göran till en död planet där livet i en framtid kommer att återuppstå. Han ser också ett sjunkande skepp, en syn som påverkar honom starkt.

—————————– ooOO – OOoo —————————–

 

Amper talar till Göran: Du vet nu allt som är värt att veta.

Låt det som sker, ske. Gå bara vidare, allt är utstakat sen tidens början.

Att det tog så lång tid har ingen betydelse. Det är ej tiden som räknas, för i det stora hela existerar den icke. Du vet att du är död, men ändå lever du och du vet på vilket sätt.

Många ting kommer att ske för din skull. Du vet även detta. Du har sett vad lätt du nu kan se ljuset på kvällen och på morgonen. Lätt att se dig själv.

 

—————————– ooOO – OOoo —————————–

 

Jag sade en gång vid bordet: ”Släpp forsen loss”.

Jag hade ingen aning om den gången vad orden betydde. Vi fick till svar att dessa ord hade jag sagt en gång för länge, länge sedan.

Jag vet var någonstans detta hände och även för hur länge sedan.

Jag var på en planet människan en gång kommer att återvända till. Människorna – eller det som liknade människor – som bodde på denna planet, blev på något sätt förintade. Samma sak hände med allt annat liv som där existerade.

Jag förstod ej då vad jag sade, nu tror jag att jag vet. Jag har en gång lovat dessa själar att de skall få återvända till sin älskade planet.

Detta kommer att ske i den så kallade framtiden. De kommer att finna gångar under marken som visar att intelligenta varelser en gång levat där.

Jag har själv haft kontakt med dessa själar, så de vet att de en gång får och kan återvända.

Många av dem finns idag på jorden, jag känner själv några av dem. Och var fanns de innan det blev som det blev? Jo, på en annan planet och ytterligare en annan och så vidare. Förutom jorden, totalt livets nio planeter. Kan vi människor sprida ut oss? Kan vi uthärda och verka vidare?

Och kan ni en gång förstå hur det försiggår? Jag är i alla fall lugn nu för det verkar som att jag kan fortsätta.

 

—————————– ooOO – OOoo —————————–

 

Jag såg ett oändligt långt följe, det var som en slags parad med massor av glädje. I täten gick en man. Det verkade som alla dessa följde den här mannen. Jag såg detta uppifrån. Jag visste även vem mannen var därframme.

 

—————————– ooOO – OOoo —————————–

 

Jag festade om igår kväll, alldeles för mycket. Gick ej till sängs förrän på småtimmarna. Började med ritualen men kom ej så långt förrän jag somnade.

Jag drömde att jag var en platschef, skulle renovera ett hus i flera våningar. Men allt blev kaos.

Fönsterraderna som gick lodrätt hade spruckit, vatten rann lite här och där och allt var en enda oreda. Så kom en man som var min chef. Han frågade vad som stod på. Jag svarade att jag inte ens hade fått en arbetspärm, det verkade som jag försvarade mig. Chefen omtalade att han sänt sju glasmästare vilka var i full gång med reparationen. Själv verkade jag mest handfallen. Den här chefen anklagade mig inte ens, bara konstaterade hur det förhöll sig.

Jag vaknade tidigt, kom ihåg drömmen, tyckte att det var hemskt. Började igen från början och gjorde allt klart, därefter vände jag mig om, somnade och drömde igen.

 

—————————– ooOO – OOoo —————————–

 

Jag var ute och körde bil på en grusväg, det var sommar. Jag gjorde mitt ärende, skulle fara hem igen och upptäckte då att det hade snöat. Det var säkert en halv meter snö, vit, lös, underbar snö på vägen. Det verkar som allt i alla fall löst sig.

Jag fick hjälp av min fader som sände ut de sju glasmästarna. Snön visade att mitt ljus och min kärlek kom fram dit den skulle till slut. Jag är glad för dessa drömmar. De talar om så mycket.

 

—————————– ooOO – OOoo —————————–

 

Jag befann mig i en jättestor trädgård. Där fanns massor av fruktträd som var i sin fruktbaraste ålder. Höll själv på att inympa nya skott i stammarna. Jag har även för mig att jag flyttade runt i olika trädgårdar. Jag höll på med denna ympning hela tiden.

De nya skotten som jag planterade är barnen som föds, träden är mödrarna. Barnen som föds har en helt annan inställning.

De är förlåtna, välsignade och helt andra varelser än förra gången de föddes, de är äntligen fria. Det där med att jag flyttade mellan olika trädgårdar kan vara andra planeter. De som jag pratar med under min gång tror att det är så.

 

—————————– ooOO – OOoo —————————–

 

Jag stod framför en sekretär med fem eller sex lådor. Ovanför fanns något som liknande en löstagbar hylla.

Bredvid mig stod en man och en kvinna iakttagande. Jag lyfte upp hyllan i ena hörnet, satte in en nyckel och vred om och kunde öppna den översta lådan.

Detta gjorde jag varje dag, hela tiden. De två som stod bredvid mig verkade förundrade hur jag kunde göra detta, hur jag bar mig åt.

När jag öppnade lådan tog jag ur två saker, saker jag använder när jag går.

Ingen annan än jag själv kunde öppna denna låda. Ingen annan i hela alltet.

 

—————————– ooOO – OOoo —————————–

 

Jag bodde i skogen i en stuga och hade något att sälja som var begärligt för människor. Någonstans ifrån hade jag fått rättigheter att förmedla det jag gjorde, och det jag gjorde var visst mycket bra. Det kom människor från när och fjärran för att besöka mig. Det kan även vara så att en del kom mycket, mycket långt ifrån. Allt var bra med det som skedde.

 

—————————– ooOO – OOoo —————————–

 

I natt gick jag gången som jag brukar göra. Blev färdig, tackade för maten, drycken och för dagen som varit. Så fortsatte jag med det jag brukar göra direkt efter detta.

Efter första meningen uppenbarade sig en vattenyta. På den höll de sista resterna av ett skepp på att sjunka i djupet.

Detta tog mig starkt, kommer aldrig att glömma. Det var endast en liten, liten tid innan det helt överlämnat sig till djupet i vattnets vård.

 

—————————– ooOO – OOoo —————————–

 

Jag stod på gräsmattan vid uteplatsen. Där fanns en man som hade ett hemligt uppdrag, han hade varit i strid. Han skulle nu resa långt för något speciellt. Han hade en stor kärra fullastad med bagage med sig och kontrollerade detta bagage gång på gång. Jag gav honom själv ting som han även kontrollerade.

Han fick av mig kameror och liknande som han skulle dokumentera det som fanns dit han kom. Detta uppdrag var som sagt hemligt och viktigt. Den här mannen skulle ut på sin resa snart, nästan genast.

Efter denna dröm tog det en stund, därefter kom ord till mig. Med dessa ord förstod jag drömmen bättre:

De var balanserade. Beroende av varandra. De var samma sak. Älskade och älskades för vad de var. Sammanlänkade i varandra.

 

Tidigare inlägg  •  Nästa inlägg

”Låt det som sker, ske. Gå bara vidare, allt är utstakat sen tidens början.”

 

 

 

 

 

”Det är ej tiden
som räknas, för i det stora hela existerar den icke.”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Du vet att du är död, men ändå lever du och du vet på vilket sätt.”  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Jag har en gång lovat dessa själar att de skall få återvända till sin älskade planet.”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”De nya skotten som jag planterade är barnen som föds, träden är mödrarna.”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Efter första meningen uppenbarade sig en vattenyta. På den höll de sista resterna av ett skepp på att sjunka i djupet.”  

 

 

 

 

 

 

 
”De var balanserade. Beroende av varandra. De var samma sak.”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *