Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/ampersbudskap.se/public_html/wordpress/wp-includes/post-template.php on line 265

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/ampersbudskap.se/public_html/wordpress/wp-includes/post-template.php on line 265

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/ampersbudskap.se/public_html/wordpress/wp-includes/post-template.php on line 265

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/ampersbudskap.se/public_html/wordpress/wp-includes/post-template.php on line 265

6 januari 2012: Dagboken

20140302_061624fb

Ett glastak med himmelsk vy

Göran får besök av två män som sitter hos honom och arbetar hårt. Han börjar åter drömma livligt, bland annat om en alldeles speciell våning. 

 

—– ooOO – OOoo —–

 

Ja, så var det nytt år igen. Jag var inne hos mina vänner på nyårsafton, en helt igenom skön afton. Jag vandrar varje dag minst en kilometer, benet mår bra av detta, men det får inte bli för mycket för då får jag ont på kvällen. I det stora hela går det framåt med läkningen.

Jag har idag gått igenom det sista av Chreels och mina skrifter. Det blir ett jättearbete att få ordning på alltihop men det gläder mig mycket, känns mer eller mindre som ett kall. Det är roligt att gå tillbaka och se utvecklingen.

Jag drömde i morse att Chreel och jag var i lägenheten. Där fanns även två yngre män som satt i vardagsrummet och oupphörligt arbetade vid två skärmar lika stora som vår dator. De arbetade väldigt intensivt.

Så blev det fel på det elektriska, inte i rummet där de två satt utan i resten av lägenheten.

Jag trodde att en säkring gått och letade efter aluminiumstegen. Jag fann den inte direkt, men såg något som liknade en stege i hallen. Jag tog den men någon sade att det där är till hjälp för inspelningen eller till datorerna.

I dörröppningen till mitt rum fanns massor av myror springande hit och dit. Jag vet inte nu vad dessa symboliserar.

Jag gick sedan in i vardagsrummet igen och sade till de två männen vid skärmarna att ”ni kan väl ta en paus i ert arbete”. De två gick ifrån skärmarna och lade sig raklånga på golvet. De log vänligt emot mig, hade absolut inget emot mig, tvärtom verkade de gilla mig.

Var de två någon form av förmedlare till den dimension jag kallar verkligheten?

Jag tror att de kan vara dessa jag ibland tackar för att de hjälper mig. Inte säker men nästan.

Det är roligt att de visat sig, det blir för mig en större substans, har liksom något att ta på, det blir inte enbart abstrakt. Det var som sagt lite problem i lägenheten, men inte värre än att det kunde åtgärdas. Det kan även var så att när Chreel lämnade försvann den länken till verkligheten, kanske hon hela tiden var förmedlare, och nu ersatts av dessa yngre män. Teorierna är många och det gör inget. Huvudsaken det fungerar och det är jag säker på att det gör.

 

—– ooOO – OOoo —–

 

Det är roligt att mina drömmar börjar komma tillbaka. Det har varit lite sparsamt en tid, det finns säkert en anledning till detta.

Jag befann mig någonstans där det fanns många större och mindre byggnader, en del av dem flera våningar höga.

En av dem, ett stort hus, hade en bekant till mig köpt. Han hade inte flyttat in än men var på väg. Det var ett speciellt hus.

Många gamla saker, en del antika, fanns på undervåningen och även övervåningen.

Den övre våningen var mycket, mycket speciell. Från den såg ägaren något alldeles fantastiskt fint genom glastaket. Det var en himmel, ett ljus som aldrig skådats av någon levande. Det kändes som om han skulle bo där en tid på nedre botten för att så småningom flytta upp och komma till denna underbara himmel.

Jag var ute och vandrade bland de andra byggnaderna på platsen. Jag gick igenom en stor grisstia där det var nästan mörkt. Jag såg inget, jag undvek att gå på grisarnas träck så gott jag kunde. Mötte många män av vilka jag kände flera. Jag hälsade på dem och berättade att min bekant köpt ett hus där. De tittande undrande på mig, tänkte nog ”vad är detta?”

Drömmen talar för sig själv. Jag kan inte göra något åt detta. Jag kan mycket, men detta är över min förmåga. Karmalagen gäller i alla lägen. Skall i alla fall hjälpa till så gott jag kan.

 

—– ooOO – OOoo —–

 

Jag hade en lång dröm på morgonen. Jag var ute på sjön, fick flera fiskar, även en stor gös och den fisken finns inte i sjön. Det var symboler alltihop. Det verkar som om något kommer till mig.

Så ändrades bilden, jag var på en gård med två hus. En kvinna bodde i det större huset och jag i det mindre. Där fanns massor av barn plus många unga kvinnor var också på platsen.

De skulle äta inne hos mig, det var väldig fart på barnen, de trivdes. En man kollade något som hade att göra med spisen eller ventilationen, detta gällde båda husen.

Så kom en man i lastbil med varor. Jag kunde även beställa glödlampor av honom, sådana som lyser nästan i evighet. Jag tänkte efter hur många jag skulle ha men den här mannen menade att jag behövde många kartonger av dem. Så fortsatte han sin körning, han hade många att besöka innan dagen var över.

Jag förstår nästan allt i drömmen. Lamporna symboliserar ljuset jag ger när jag i mina gångar går med allt levande morgon och kväll.

Tidigare inlägg  •  Nästa inlägg

”Var de två någon form av förmedlare till den dimension jag kallar verkligheten?”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Karmalagen gäller
i alla lägen.”  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Jag var ute på sjön, fick flera fiskar, även en stor gös och den fisken finns inte i sjön. Det var symboler alltihop.”