—– ooOO – OOoo —–

8 augusti 

Jag drömde om en kvinna, vet ej vem, som virkade. Kvinnan virkade på ett långt stycke. Det var bara så att hon virkade från slutet och framåt. Varje gång hon rörde nålen blev stycket kortare. Normalt virkas det ju från början till slutet. Men här var det från slutet till början.

—– ooOO – OOoo —–

Jag var tillsammans med en man på en lantgård. Det var absolut i en annan frekvens. En kvinna bjöd på frukost. Det var mycket speciell mat, likaså hur den skulle ätas. En man kom in och ville ha bränsle till sitt fordon.

Jag frågade kvinnan ”Har du mack också?” Ja, så var fallet.

Det verkade som om denna mack skulle läggas ner, som om den inte längre behövdes.

—– ooOO – OOoo —–

21 augusti 

En mindre katastrof inträffade. Jag ramlade ute på terrassen och bröt min höft. Jag svimmade några gånger och allt snurrade. Jag fick mycket hjälp och kom så småningom till sjukhuset.

Jag vet inte själv om detta var slutet eller början på något nytt, men jag vet i alla fall att jag har lärt mig mycket av denna händelse. Mer än någon kan tro.

—– ooOO – OOoo —–

Jag tycker att det känns lite bättre nu. Jag har nyss gått min gång, kan också sägas genom alla tider. Det verkar som om det fortfarande fungerar. Jag har gjort detta hela veckan, många gånger i ett pressat tillstånd, ont och eländigt i benet. Jag vet inte om det var min stora fadäs som åstadkom detta, tror ej så var fallet. Hur som helst är det ju bara att gå vidare, trampa vidare i detta jag tror fullt och fast på.

—– ooOO – OOoo —–

Jag är kvar på sjukhuset. En dröm på morgonen. Jag befann mig utanför en stor terminal. Någon var med mig, det var nog mitt andra jag. Massor av människor strömmade till, de skulle iväg någonstans. Jag behövde inte själv gå in, jag fanns som i ett omlopp kring hela stället. Ungefär liknande en satellit som for runt vår planet gång på gång. Jag såg ett skådespel jag aldrig förut sett, inte på detta sätt.

Jag hoppas att alla själar kom fram som meningen är.

—– ooOO – OOoo —–

Jag var på en danstillställning någonstans. Det var flera kvinnor som var intresserade av mig. En äldre kvinna höll på att svimma då jag tog på henne.

Där fanns en yngre som jag tyckte mycket om. Även hon ville bli min moatjé. ”Du vet inte hur gammal jag är, det är så stor ålderskillnad mellan oss”, sade jag till henne. Hon insisterade. Jag sade till henne att det inte skulle gå, men vet ej hur detta avlöpte.

Tillställningen tog slut. En man jag kände och tyckte mycket om kom fram till mig. Han frågade mig vart jag skulle. Jag talade om vart jag var på väg. Han sade att jag kunde åka med honom en bit för han skulle den vägen. Jag berättade för mannen under färden om en jaktstuga där jag brukade övernatta uppe på loftet som barn och fick till svar att även han hade övernattat där. Jag förstod då att mannen var jag själv.

Så ändrades bilden, jag var på en gård någonstans. I köket höll några kvinnor på att förbereda för kaffe ute på tunet.

Jag hörde på rösten att en av dem var den äldre kvinna jag tidigare mött på dansen.

Ute på tunet stod ett stort och litet bord. Det fanns stolar som såg lite primitiva ut, stående vid en vägg. De såg ut att vara tillverkade i en hast.

Vid bordet satt redan några äldre män som i sitt arbete hade stort inflytande på jorden.

En speciell bil fanns intill, jag hade aldrig sett en sådan förut. Jag tyckte att den liknade en sorts rymdkapsel.

Jag visste inte vid vilket bord jag skulle sätta mig. Vid det lilla satt två personer, en av dem den äldre kvinnan. Mannen som hade kört mig en bit från dansen var också där. Han bjöd med handen in mig att sitta vid det stora bordet.

En av männen, han var nog talesman för de övriga, frågade mig om jag ville ta en anställning uppe i Stockholm mot en bra ersättning. ”Om jag så får tio miljoner i månaden tar jag den inte, om jag så får hundra tar jag den inte. Jag tar den överhuvudtaget inte för alla pengar i världen”, svarade jag.

Där tonade drömmen bort.

Jag är inte säker på mannen med den speciella bilen. Det verkar som han ville vara totalt säker på mig. Jag har ju på sista tiden varit lite både fram och tillbaka.

Efter den vändan jag nu fått är jag fullständigt säker på mig själv och kommer aldrig att göra om det.

—– ooOO – OOoo —–

Jag gick in i dvalan efter gången, såg tre nyckelknippor. En av dem var separat, de andra två höll ihop. De var två knippor men ändå var de lite sammanbundna.

Detta kan vara så mycket. Det kan vara de nio, de kommer ju också i tre flockar. Nycklarna är ju något som skall öppnas med vad det nu är som skall öppnas.

Abstrakt eller konkret.

Det kan även vara enbart jag som har tillgång till dem.

Tidigare inlägg  •  Nästa inlägg

”Det var bara så att hon virkade från slutet och framåt. Varje gång hon rörde nålen blev stycket kortare.”  

”Jag behövde inte själv gå in, jag fanns som i ett omlopp kring hela stället. Ungefär liknande en satellit som for runt vår planet gång på gång.”  

”Det kan vara de nio, de kommer ju också i tre flockar. Nycklarna är ju något som skall öppnas med vad det nu är som skall öppnas.”