9 september 2002: Dagboken

20160213_190427fb

Visar Chreel vägen mot ljuset

När Göran visar Chreel vägen genom tunneln mot ljuset, den han vandrar morgon och kväll med dem som ska över till den andra sidan, vill hon inte följa med tillbaka. 

 

—– ooOO – OOoo —–

 

Tar det aldrig slut? Nej, det gör inte det. Jag har ibland fått drömmar om en mäktig man som ingen visste om och ingen vet om.

 

—– ooOO – OOoo —–

 

Igår kväll gav jag Chreel healing för hennes onda ben med eksem överallt. Jag höll på i tjugo minuter. I slutet tog jag henne till min tunnel, gick till slutet av den. Stannade där en stund och gick sedan ut endast några meter.

Jag ville visa henne hur det såg ut och framför allt hur det kändes. Hon ville först inte följa med mig ut, men så småningom gick hon med mig.

Men det var problem få henne tillbaka. Hon ville stanna och fortsätta in i ljuset. Jag tog tag i henne och förde henne tillbaka in i tunneln.

Ja, det kanske inte var så konstigt eller märkvärdigt för mig. Jag är ju där flera gånger både morgon och kväll. Jag följer dem som skall och vill gå ut där.

Det egendomliga med Chreel var att hon idag vid frukosten berättade för mig att hon under healingen fick tanken att hon skulle lämna livet. Ordagrant sade hon: ”Skall jag dö nu?”

Men det skulle hon ju inte. Jag följde henne i mina tankar, hon gick vid min sida och hon gick en bit in i ljuset, återvände därefter.

Själv visste hon ej av att jag gick med henne. Bara jag själv visste detta.

Jag börjar förstå mitt vandrande och även mina drömmar om liv och det vi kallar död. Jag börjar förstå vad som är bestämt sedan tusen år.

 

Tidigare inlägg  •  Nästa inlägg

”Jag börjar förstå mitt vandrande och även mina drömmar om liv och det vi kallar död.”