Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/ampersbudskap.se/public_html/wordpress/wp-includes/post-template.php on line 265

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/ampersbudskap.se/public_html/wordpress/wp-includes/post-template.php on line 265

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/ampersbudskap.se/public_html/wordpress/wp-includes/post-template.php on line 265

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/ampersbudskap.se/public_html/wordpress/wp-includes/post-template.php on line 265

April 2013: Dagboken

20140129_144204fb

En omtumlande och förbryllande propp

Göran är ute och fiskar och får något som känns som en propp genom hjärnan. Så småningom får han bekräftat att det är något som behöver förnyas för att han ska kunna fortsätta ha kontakt med Amper och de andra själarna.

 

––––– ooOO – OOoo –––––

 

4 april 

Detta som nu kommer är något egendomligt. Jag somnade på kvällen efter gången och vaknade mitt i natten. Jag fick en mening, som jag även fått natten innan men då inte uppfattade helt.

Orden var: Var snäll och registrera dig så att vi även i fortsättningen kan nå dig. Så var ordalydelsen.

Jag skulle upp tidigt för fiske på sjön och fick besök av två kamrater. När de gått tänkte jag på orden jag hade fått.

Jag ropade, kallade och sökte avsändaren. Frågade: ”Är det ni, som jag drömde om för cirka ett år sedan, sju eller åtta män ute på en gårdsplan? En av er hade kommit i något som liknade en rymdkapsel. Jag blev erbjuden en tjänst i Stockholm men avböjde med orden: Fick jag alla pengar i världen så tar jag den inte.”

– Är det ni som kontaktar mig på detta sätt, registrerar jag mig. Det står mig mycket varmt om hjärtat, sa jag och gav även numret.

Så fort jag sagt detta for det som en blixt genom mitt huvud, jag blev totalt yr. Det var tur att jag satt på fiskekonten annars hade jag fallit.

Vad var detta? Om det var dessa män jag förut pratat med var det väl rätt. Blev fundersam på detta i mitt huvud. Det kändes som om en tia, propp, gick genom hjärnan.

Jag är inte riktigt säker på vad som skedde. Jag vet sedan tidigare att när något uppseendeväckande händer går jag ner, jag kan bli sorgsen och halvt utslagen.

Det var jobbigt att ta sig hem, det var varmt på sjön. Jag vilade flera gånger. Men inte nog med detta, när jag kom upp i min lägenhet, det var skönt att vara hemma, så lade jag ifrån mig mobilen på bänken och halvt satte mig på den. En automatisk röst sade att ”numret kan inte nås, det är fel nummer”. Jag kollade telefonen och där stod Chreels och mitt gamla nummer. Det är snart två år sedan detta nummer upphörde. Detta har aldrig hänt förut.

Efter denna vända på sjön kan ju det mesta hända. Allt kan även vara tillfälligheter, men tror inte så. Någon var det.

 

––––– ooOO – OOoo –––––

 

8 april

Lång dröm på morgonen: Jag befann mig på ett sjukhem, men vet inte om något var fel på mig. Flera sköterskor och många andra äldre människor var där. Jag tror att de hade en form av demens, men det är inte säkert att det förhöll sig så.

Jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen, men gick i alla fall iväg, barfota och kom till en plats. Jag mötte flera som jag frågade om vägen.

Jag skulle så titta på något speciellt. En sorts pir man kunde gå på, liten kant var det på den. Det såg ut att ligga mjöl både i botten och på kanterna, vitt. En kvarn fanns längre bort. Från den här kvarnen hade vitt mjöl läckt ut i omgivningen. Det var lite trolskt alltihop. Det fanns mera att se men det var dolt bakom en krök på piren.

 

––––– ooOO – OOoo –––––

9 april

Det var en händelserik natt. Jag var ute och fiskade i en sjö, det låg stenar överallt i sjön. Jag vet att jag hade en fisk på kroken men inte om jag fick upp den. Jag fortsatte och fick en stor jättefin fisk. Jag såg aldrig den men vet detta ändå.

Jag lagade i ordning den, lade den på ett snyggt fat plus något annat, puffade på fatet med hakan och någon tog emot det. Jag såg inte vem som tog emot denna fisk, men vet så väl vem det var.

Helt plötsligt fanns en stor hand och själv stod jag i den. Det var en underbar känsla.

Jag vet vilken hand jag stod i. Det ser ut som mina förhoppningar besannas.

 

––––– ooOO – OOoo –––––

 

17 april

Jag fick från mitt andra jag för en tid sedan veta att det inte är så många dagar kvar nu. Jag skulle bli mycket förvånad över vad som skedde. Det var nog detta som hände på isen den 4 april. Jag har tänkt mycket på denna händelse. Jag blev ju riktigt omtumlad. Det är tur att jag är som jag är, annars hade jag inte kunnat härbärgera det. Att jag kunde komma så långt är osannolikt. Min inre resa har varit lång. Jag har försökt ta det lugnt och tagit in det som kommit.

Jag har varit försiktig utom en gång och det får jag dras med resten av livet. Ler åt mig själv över detta. Det var helt mitt eget fel. Det är tur egentligen att det hände, det hade nog varit över annars.

 

––––– ooOO – OOoo –––––

 

21 april

Det som hände på isen den fjärde april har jag funderat mycket över och jag har kommit fram till följande, som inte behöver vara så men det kan vara så:

Jag fick ju vad som kändes som en tia i hjärnan. Det var tur att jag satt på fiskekonten.

I början av nittiotalet vaknade jag en natt. Jag var vänd mot väggen och där stod i väggen en varelse som höll på med mitt huvud. Jag fick till mig att det var som en operation.

Varelsen var liten, kanske inte mer än en meter hög. Jag kände inget obehag, inte alls. Det kan vara något som planterades i min hjärna. Det kan vara så att det som förut inplanterades sjöng på sista versen. Det kanske är dags för en operation igen. Som i vår värld då ett batteri tar slut. Jag är inte på minsta vis säker på att det förhåller sig så. Logiskt sett känns det rätt men jag tror inte någon logik i den meningen finns i den världen jag kallar verkligheten.

Jag kommer inte längre i detta spörsmål. Släpper det nu, det får vara som det är.

 

––––– ooOO – OOoo –––––

26 april

Jag fick ord igår kväll innan insomnandet. Vi kan konstatera att borren är för liten.

Jag vet inte än vad detta anspelar på. Jag har känt en jublande känsla från igår eftermiddag, den höll i sig även idag på morgonen, tycker mig ha hört jublande massor av människor eller varelser.

 

––––– ooOO – OOoo –––––

27 april

Göran/Jorun: – Jag ropar, söker och kallar dig mitt andra jag.

Amper (alltid kursiv text): Jorun, både jag och Chreel är här.

– Amper, jag vill läsa något för dig, får se om det är rätt eller inte. Läser nu.

– Ja, Jorun, du är enorm i ditt tänkande. Vi fattar inte hur du kan göra det du gör.

– Stenen, den kommer i september 2016 eller hur?

– Ja, Jorun, så är det.

– Krockar den med något eller faller den sönder när den närmar sig inträdet i atmosfären?

– Det blir båda delarna.

– Den är stor?

– Ja, den är enorm.

– Det som hände på isen: har jag rätt i mitt uttydande av detta?

– Ja, Jorun, du har rätt i det mesta, inte allt men nästan.

– Var batteriet på upphällningen eller var det något annat?

– Båda delarna.

– Orden jag fick igår kväll om borren, vad var detta?

– Jorun, du löser detta snart som du brukar göra.

– Jag har känt en jublande känsla både igår eftermiddag och ända till nu. Jag tycker mig ha hört jubel?

– Ja, Jorun, rakt in i vedboden igen. Du förstår inte vad du gör, kommer aldrig förstå, du som lever i evighet.

– Hur är det annars, min vän?

– Allt är bra med dig och även med oss på andra sidan.

– Är det något mer jag bör veta eller som jag säger och har sagt, vad som helst?

– Allt går vägen Jorun, du vet detta så väl.

– Jag är ibland hos en kamrat och hugger ved.

– Ja, Jorun, det är bara bra att du gör så, det är bra för din kropp och du lär dig för framtiden.

– Chreel, hur är det?

Chreel: – Jorun, jag är som du vet alltid med dig. Jag beundrar dig kolossalt för det du gör och uträttar. Det är tur att du inte vet allt om detta, då skulle du nästan lösas upp i atomer.

– Vi fick ju detta en gång Chreel och jag där vi då bodde.

– Jag kommer så väl ihåg det Jorun, underbart var det och underbar var vår tid tillsammans. Att du kunde hålla dig och inget yppa?

– Det var inte lätt ska du veta, Chreel. Jag visste att det var tvunget annars hade det inte fungerat mellan oss. Men nu vet du och jag hur det förhåller sig.

Jag älskar dig, hjälper dig och finns i din närhet hela tiden.

– Amper kommer människan att tro mig?

– Jorun, det blir båda delarna. Du har räddat miljontals människor med vad du säger och skriver. Som du själv säger: Berg sjunker och djup stån upp. Det är en formidabel katastrof som behövs för släktets fortlevande.

– Jag nästan förstår detta. Älskar er där ni befinner er. Våren har anlänt med nytt liv ute i markerna. Jag lever med det hela tiden, kysser ibland blommorna, väntar på islossningen jag såg i drömmen. Kanske det var som på Mars då jag släppte forsen loss. Jag vet inte, men ser framtiden an med tillförsikt.

Tidigare inlägg  •  Nästa inlägg

”Helt plötsligt fanns en stor hand och själv stod jag i den. Det var en underbar känsla.”  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Jag fick från mitt andra jag för en tid sedan veta att det inte är så många dagar kvar nu. ”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Min inre resa har varit lång. Jag har försökt ta det lugnt och tagit in det som kommit.”