Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/ampersbudskap.se/public_html/wordpress/wp-includes/post-template.php on line 265

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/ampersbudskap.se/public_html/wordpress/wp-includes/post-template.php on line 265

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/ampersbudskap.se/public_html/wordpress/wp-includes/post-template.php on line 265

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/ampersbudskap.se/public_html/wordpress/wp-includes/post-template.php on line 265

Mars 2013: Dagboken

_MG_4738fb

 

Tror på det svåra vägvalet inför framtiden

Göran ser klart vad som hänt med planeten om han hade misslyckats med sitt uppdrag. Han känner stor förtröstan över att det kommer att gå bra, även om det blir svårt i början.

 

––––– ooOO – OOoo –––––

 

3 mars

Något kom idag på morgonen. Det kom inte från någon annan utan från mig själv. Jag insåg i ett klart ögonblick vem jag är.

Jag förstod i detta ögonblick vad som skulle skett om jag misslyckats. Nu gick det vägen och jag känner stor glädje. Jag känner i mitt hjärta att det lyckats.

Planeten, om än sårad, överlever och själv har jag många år kvar att se till dem som föds varje dag, föds till ett högre medvetande och in i en högre frekvens.

Tackar er från mitt hjärta, Chreel, mitt andra jag och vår son Nanthes. Utan er hade vår planet gått ur tiden. Älskar er med allt jag har och är.

 

––––– ooOO – OOoo –––––

 

Jag var ute och gjorde hål i isen för fiske nästa dag. Jag började nära stranden och fortsatte utåt, det var en lång smal sjö. Kom så dit dagen efter, och då hade en stor vak bildats ute på sjön. Så blev det plötsligt isfritt.

Jag hade en liten stuga strax intill. En kvinna var därinne. Det kom flera människor som bara gick in utan att fråga om lov. Den sista som kom var en kvinna.

Jag gick ut och såg då att all is var borta på en älv eller större å som rann till sjön.

Längst bort fanns ett vattenfall med skummande vatten som kastade sig ut och var fritt. Det var en mycket vacker utsikt och syn. Jag stod länge och såg genom dalen där vattnet rann och skummade.

Om detta var en riktig dröm så gick det fort nu. Det visar den plötsliga islossningen. Hoppas jag själv hinner med svängarna och i detta sammanhang.

 

––––– ooOO – OOoo –––––

7 mars

Under gången på morgonen kom det. Jag har inte riktigt kunnat ta in vad jag gör både ute och på vår planet, men nu såg jag alltihop så klart.

Jag förstod varför jag ser människomassor lite då och då. Jag förstod deras väntan, deras förhoppning. De vet ju vad jag gör, men som sagt inte hur, och de har väntat under flera universum. Att de har stått ut.

Nu kan de leva i en högre frekvens med ett högre medvetande, kanske de till och med blir hela igen.

Ja, det får vara vad det är, älskar er alla med allt jag har förstånd till. Jag kände på morgonen bekräftelsen i mina ben att det kommit, min förståelse. Det är så mycket lättare när jag tar till mig och fortfarande är den jag är och som jag alltid i all tid kommer att vara.

 

––––– ooOO – OOoo –––––

9 mars

Jag gick tidigt idag på morgonen, var klar vid sextiden. Jag vände mig i sängen och somnade om, jag visste att en dröm skulle komma.

Jag bodde i ett mindre hus ute på landet och kom hem, hade varit ute. Jag upptäckte då att många människor fanns inne hos mig. De hade satt blommor i vaser lite här och där.

En dörr jag inte förut sett öppnades. Jag kollade på den, stängde den och öppnade igen, jag var lite förbryllad för där fanns ingen dörr förut.

Hur som helst, de satt därinne. Jag fick reda på att de väntade på att fara till en större stad på en sorts tillställning. Jag sade till dem de skulle väl åka buss eftersom de var så många. Jag fick svar av någon att de skulle åka taxi. De var där en lång stund. Så skulle de resa iväg.

En vacker smal kvinna dröjde sig kvar, jag kramade om henne och höll henne en lång stund. Det kändes som om hon inte visste vad hon skulle göra. Jag släppte henne och hon tog fram något som liknade remsor, flera stycken som hon satte på sitt ansikte vågrätt. Det kändes att hon inte ville visa andra vem hon var.

När alla fanns kvar berättade jag att jag hade arbetat i staden de skulle till i många år. Jag sade även till kvinnan som dröjde sig kvar att hon kunde ta några blommor jag hade fått och ta in.

– Jag är inte oartig men även ni kan ha glädje av dem, sa jag, men fick inga svar från någon.

Det fanns inget tvivel att de var på besök från en annan frekvens, men vilken? Jag fick blommor av dem, vilket visade att de tyckte om mig. Det verkar som om jag har många runt omkring mig.

 

––––– ooOO – OOoo –––––

 

Jag mötte i en dröm en kamrat till mig som nyligen lämnat. Han hade en stor amerikanare som han färdades i. Han halvlåg i bilen, såg sliten och lite tärd ut. Vi skulle fara till ett köpcenter tillsammans. Han stannade och tankade för hundra kronor. Jag tänkte att ”det räcker inte långt, när det är dags för nästa tankning fyller jag tanken till honom”.

Vi skulle ha mycket varor och livsmedel med oss tillbaka. Det kom bland annat en truck med ett helt lass av tvåkilos vetemjölspåsar. Även mycket annat som vi skulle ha med oss.

 

––––– ooOO – OOoo –––––

30 mars

Påskafton. Jag har varit sjuk några dagar med feber och frossa, men blir väl bättre.

Dröm på morgonen: Jag stod framför ett tvåvåningshus. Till lägenheten på övre plan fanns ingen trappa. Istället fanns ett brett rör med stegpinnar av järn, det gick att klättra uppför. Det såg svårt ut men var inte alls omöjligt. Är det mitt andra jag som vill ha kontakt?

Utanför huset stod två kvinnor som jag talade med, vet inte om vad. Våningen i markplanet var smakfullt inredd. Bredvid den fanns något sorts förråd eller hobbyrum där saker kunde göras eller tillverkas. Det var stor ordning i detta förråd.

 

––––– ooOO – OOoo –––––

31 mars

Göran/Jorun: – Ropar, söker och kallar dig mitt andra jag.

Amper: Jorun, här är jag och även Chreel finns på plats.

– Så härligt att prata med er, längtar ibland.

– Jorun, du vet inte till vad du längtar.

– Det gör ingenting, jag längtar i alla fall. Jag hade en dröm igår morse. Ett hus med ett rör och stegpinnar upp till andra våningen. Två kvinnor, utanför, en fint inredd lägenhet på första planet. Fick för mig du ville tala med mig. Stämmer det?

– Ja, Jorun, det stämmer fullt ut.

– Som vi förut sade, är allt bra?

– Ja, Jorun, det kan inte vara bättre. Inte så många dagar kvar nu.

– Jag är fortfarande inte riktigt med. Skall någon lämna, det är jag beredd på, eller är det annat i görningen?

– Du kommer att få se och jag tror du blir mycket överraskad.

– Det är inte så mycket som kan överraska mig. Men jag förstår att något är i antågande. Jag är beredd så gott jag nu kan. Hur har min favorit det?

– Hon upphör aldrig att förvånas. Hon förstod inte så mycket av vad du sysslade med. Nu är förståendet större.

– Chreel, hur är det?

– Jorun, jag älskar dig med allt jag har, kan inte göra annat. Jag vet att du är sjuk just nu, men du kommer att bli bättre.

– Det är väldigt och mycket skönt för mig att du är här, Chreel. Uppskattar det å det högsta. Det tar ju lång tid innan jag kommer. Amper, mitt andra jag, något mera eller vad som helst?

– Jorun, jag trodde inte själv du skulle komma så långt, det går inte komma längre. Du är den du är i all tid.

– Tack mina vänner, utan er hade inte livet varit så roligt. Jag vet nu att något sker alldeles strax. Jag gör det bästa av situationen.

Tidigare inlägg  •  Nästa inlägg

”Jag förstod i detta ögonblick vad som skulle skett om jag misslyckats. Nu gick det vägen och jag känner stor glädje.”  

 

 

 

 

 

 

 

 

”Utan er hade vår planet gått ur tiden. Älskar er med allt jag har och är.”   

 

 

 

 

 

 

 

 

”Planeten, om än sårad, överlever och själv har jag många år kvar att se till dem som föds varje dag, föds till ett högre medvetande och in i en högre frekvens.”  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Jag förstod varför jag ser människomassor lite då och då. Jag förstod deras väntan, deras förhoppning. De vet ju vad jag gör, men som sagt inte hur, och de har väntat under flera universum.”  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”En dörr jag inte förut sett öppnades. Jag kollade på den, stängde den och öppnade igen, jag var lite förbryllad för där fanns ingen dörr förut.”