1 december 2004: Dagboken

 20160225_160300fb

Upptäckt, iakttagen och beskyddad

Görans arbete verkar ge eko i andra universum och han känner sig iakttagen och testas i sitt arbete. Han upplever ett starkt beskydd och deltar både som åskådare och löpare i ett maratonlopp som pågått i evig tid.

—————————– ooOO – OOoo —————————–

 

Mycket har jag varit med om i mitt liv men aldrig något sådant som i natt. Jag gick till sängs i vanlig ordning. Läste en stund. Släckte lampan och började min vandring som alltid. Men vad var detta?

Jag hade mycket svårt att hitta orden eller mina tankar. Jag fick kämpa mig fram för varje ord och mening och uppfattade att något hela tiden gick in i mig. Detta var definitivt inte något från denna jord.

Jag kände mig iakttagen i allt jag tänkte. Det var även som en test eller liknande, som om detta främmande ville se hur långt jag kunde gå eller hur mycket jag tålde.

Jag kände under denna granskning inget hot eller att någon ville mig illa.

Min vandring brukar ta en timme men den här gången tog det dubbelt så lång tid.

Detta besök var mycket underligt. Det kan ju inte ha varit Gåli, ej heller Amrice, för de vet allt förut om mig. Och varför utsattes just jag under denna starka granskning?

Kan det vara så att det jag gör börjar ge eko? Långt därute, ett eko på alla dessa otaliga planeter där universum och verkligheten finns? Det skulle inte förvåna mig det minsta. Jag har ju känt av detta under lång tid. Är tacksam för beskyddet jag får från mina vänner, mina vänner i kosmos.

Jag pratade med Chreel idag på morgonen om det jag upplevt. Hon sade då att hon hade sett många ögon när hon hade lagt sig. Olika stora och olika till utseendet. Hon bad dem låta henne vara och brydde sig ej mera om dem. Chreel sade även att dessa ögon var betraktande och iakttagande.

Jag förstår att när vi båda känt detta främmande att det verkligen varit något som var här.

 

—————————– ooOO – OOoo —————————–

 

I morse efter gången såg jag plötsligt något jag aldrig sett förut. Det stod en ring av gestalter runt om kring mig. Deras huvuden var stora och breda upptill för att smalna kraftigt ner mot hakan, trodde knappt att någon haka fanns. Vet inte hur många de var men många var de.

De stod kanske med tio meters lucka, det kändes som de skyddade mig mot yttre fara. Alla var vända mot mig. Kan inte tänka mig att någon kunde komma innanför denna ring eller kraft och skada mig.

 

—————————– ooOO – OOoo —————————–

 

Jag stod på en friidrottsarena. Ett maratonlopp pågick med två deltagare. En man som hela tiden drog och den andre bakefter. De höll ett hårt tempo. Så kom de in på arenan, skulle runda en gång, ut igen för en avslutande löpning och därefter avsluta på arenan.

Jag och en regeringsledamot stod där och väntade för att se hur det hela avlöpte.

”Det är bra att vår man kan ligga i draget och vila sig”, sa ledamoten.

”Det är inte så lätt som det ser ut”, svarade jag.

Det kändes som de två sprungit under eoner av tid, hur länge som helst.

Vår man ville inte ge sig, inte under några förhållanden. Det verkade inte som någon konkurrens fanns mellan de två. Väntade dem när som helst i mål.

Jag tror nog att de och jag var samma personer eller samma energier. Jag var alldeles slut när jag gick upp i morse. Det kändes som jag sprungit hela natten.

 

Tidigare inlägg  •  Nästa inlägg

”Jag fick kämpa
mig fram för varje
ord och mening och uppfattade att något hela tiden gick in i mig. Detta var definitivt inte något från denna jord.”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Det kändes som de två sprungit under eoner av tid.”  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Jag var alldeles slut när jag gick upp i morse. Det kändes som jag sprungit hela natten.”