Klarhetens tid närmar sig
Amper och Göran/Jorun pratar om det svåra uppdraget som Göran har fått. Det kommer att bli stora förändringar på jorden som många inte kommer att överleva. |
—————————– ooOO – OOoo —————————– Amper (alltid kursiv text): Ja, Jorun, nu är det så igen. Du vet så väl vad som kommer. Du vet även att jag är med dig hela tiden. Det är inte lätt med dessa tider, nästan omöjligt. Se det alltid på det sätt som du vet är rätt. Du har all tid i världen, halva livet är ju kvar. Du har nyckeln som öppnar. Den har du alltid haft tillgång till, men du förstod inte det förut. Allt har sin tid, du är ju själv tiden. Du har sett dig från allra första början då allt skapades. Du har själv vandrat och vandrat för att äntligen förstå dig själv. I evig tid har du försökt. Vandrat och ropat på mig, mig som är dig själv. Förstår du nu till sist att allt är du och du är allt, jag är du och du är jag. Allt som hindrat dig förstår du nu vad det är. Vi var en gång i tiden tvungna att separera oss för att kunna överleva som släkte. Det har väntats på dig ända sedan dess och det har väntats på dig ända sedan begynnelsen. Du är nu framme och förstår vad som måste göras. Du vet så väl detta. I stället för ett fortsatt elände och till slut utplåning har du bestämt en annan väg. Det är den vägen du arbetar så enträget med och du vet att det så småningom kommer att lyckas. När du anser att du kan lämna detta är det bara att dra till ditt rike, det rike som är ditt. Göran/Jorun: Du Amper sade en gång att jag själv fick bestämma vad som komma skulle. Hur jordens öde skulle bli. Men jag kunde inte föreställa mig att makten var så stor. Förstår nu äntligen. Jag har sett de nio musikanterna med sin ledare. Ja, vad månde komma. Men håller fast vid mitt tidigare beslut. Allt som kommer måste till för att planeten skall kunna överleva. Det blir inte på långt när så många kvar som nu finns. De som föds har nu en helt annan inriktning. Jag skrev förut om dalen med de vitnande benen som var som ärr över landskapet. En ny jord kommer att födas, en jord som släpper ut människorna i kosmos. Alla de andra planeterna som både finns och inte finns har fått många av mina tankar. Jag förstår vilka människorna egentligen är här på jorden. Hoppas från mitt hjärta att de förlåter vad som förut hänt. En del kommer så småningom att återbördas, få komma hem igen. Det har inte ha varit lätt, så svårt att övervinna sig själv. Så svårt att bli den som man i verkligheten är. Du sade en gång ”Du går först och jag följer och skyddar dig.” Tack för dessa ord! Du Amper har hjälpt mig många gånger. Du har sagt 631 och 5999. Jag förstår nu. De är egentligen samma sak men med tid emellan. Det tog lång tid att komma igenom frågan. Älskar dig som du älskar mig. |
|