—————————– ooOO – OOoo —————————–

Jag satt i rummet i fåtöljen och somnade till, något alldeles enastående hände. Det var en av de allra starkaste upplevelserna i mitt liv. Jag somnade som sagt och visste att jag fortfarande satt i fåtöljen. Såg något ungefär tre meter framför mig. Jag vet att det jag såg var något jag som människa aldrig förut sett. Försökte med all kraft resa mig och ta eller gripa eller gå till detta föremål. Kände en oerhörd kraft i min kropp, den var absolut inte mänsklig.

Men jag kom ej ur fläcken.

Något, jag uppfattade det som en mängd människor, fast det inte var så, klängde sig fast vid mina ben och armar, ja, hela min kropp. Jag var alltså fjättrad.

Jag vet att om jag hade kunnat resa mig så hade jag lämnat kroppen och varit en död man.

Det är inget tvivel om den saken. Styrkan var som sagt ej mänsklig, den var så oerhörd så något sådant går ej att föreställa sig. Jag vaknade plötsligt av att min vänstra fot oupphörligt slog i golvet. Efter denna upplevelse förstår jag mera av vad som varit och vad som i framtiden kommer. Finns mer att skriva om detta men är så svårt. Det står i Joruns bok.

—————————– ooOO – OOoo —————————–

Jag såg en jättestor gunga. I den satt en man med en kvinna i knäet, kvinnan hade i sin tur en liten gosse i sitt knä. Hela bilden verkade mycket harmonisk.

Jag somnade efter maten i fåtöljen. Jag var någonstans och fick orden: ”Två tredjedelar av Kina läggs under vatten.”

Jag såg samtidigt en oerhörd hetta utvecklas.

Såg även tydligt och klart en stor tron, kanske två eller tre meter hög. Någon, vet ej vem eller vad, satt i den. På sidorna sprutade vatten upp. Bilden sade till mig:

”Du kan vara helt säker. Lita på mig som jag litar på dig”.

—————————– ooOO – OOoo —————————–

Under ett samtal med några vänner kom någonting fram som väckte mig. Jag förstod en del av vad allt går ut på.

Under eoner av tid har du, Amper, följt mig på många planeter. Jag är du och du är jag.

Tusentals varelser i massor av civilisationer har under denna tid skapats för att någon någonstans skulle födas som kunde förstå dig. Kanske ej förstå i sin hjärna men förstå i sitt hjärta. Det känns nu som om detta mål finns inom synhåll. Resan är ju målet och den resan har verkligen varit lång, det känns i alla fall så.

—————————– ooOO – OOoo —————————–

Jag såg efter gången på morgonen en mycket klar bild: En grottöppning där det på den ena sidan eller halvan rann ur små vita stjärnor, det liknade i alla fall stjärnor. Silvrigt vita små saker som kändes helt rena. Var det kanske liv som föddes, renade?

När jag började gå i mina tunnlar gick jag på lite olika sätt. Jag fick så i en dröm att jag först skulle gå med alla som lämnat idag, och lämnat för länge sedan, samt djuren och växterna som lämnat. Därefter, när allt föds igen, på nytt, kan det vara så att det som lämnat, direkt föds igen? Om inte, varför skulle jag göra om i ordningsföljden? Det kan vara så. Ett blixtsnabbt byte. Tiden finns ju inte, då stämmer det.

—————————– ooOO – OOoo —————————–

Jag befann mig någonstans på semester eller liknande. Tror en till fanns med mig. Jag bodde på två ställen, ett hus på marken plus en lägenhet högt uppe i ett hus. Det fanns en takterrass däruppe.

När jag en gång kom till denna plats hade jag dragit en ledning från takterrassen till något som låg högt uppe i luften, till en antennliknande sak. Jag hade satt fast ledningen noggrant.

Den här semestern, eller vad det nu var, var till ända och jag skulle resa därifrån. Jag började ta bort ledningen men kom på att den kunde användas av någon annan eller av mig själv i fortsättningen. Det var sista dagen jag bodde på dessa två platser. Där fanns en myckenhet av små prylar som skulle plockas ner i lådor.

—————————– ooOO – OOoo —————————–

Jag vaknade mitt i natten, hade drömt som vanligt. Jag stod framför en djup brunn där en trekantig sten satt fast. Ingen kunde komma åt vattnet under stenen. Det satt hermetiskt fast och jag stod där och funderade hur jag skulle lösa detta. Vet inte hur det slutade men jag har för mig att jag till slut klarade av det efter stor tankemöda och känsla.

—————————– ooOO – OOoo —————————–

Det kom en långtradare med ett otal kycklingar i lasten. Jag vet inte om de levde eller ej. Det var något som inte stämde med dem. Chauffören ville att jag skulle köpa dessa kycklingar. Det kändes som om en förskottsbetalning hade gjorts på dem. Jag var själv lite tveksam till det hela.

Igår morse gick jag fel i mina tankar. Jag brukar ta med dem som lämnat för länge sedan endast på kvällen. Men den här morgonen tog jag av misstag med dem. Kanske det inte var ett misstag utan det jag verkligen skulle göra. Ja, framtiden får utvisa detta.

—————————– ooOO – OOoo —————————–

Jag befann mig på andra sidan. Precis som jag har sett det många gånger.

Några målade för att sedan förstöra det och måla igen. Andra byggde upp något för att därefter rasera. En del kastade saker på golvet för att sedan plocka upp. Ett evigt arbete av dessa stackare.

Apatiskt och håglöst utan intresse av och om framtiden, allt totalt meningslöst.

Jag får försöka ännu mer för att hjälpa dem. Gör allt jag kan för dessa vilsna själar. Kanske kan de då lyfta sig och förstå var de befinner sig och kanske göra något åt detta.

—————————– ooOO – OOoo —————————–

Jag satt i rummet på förmiddagen. Kom in i en form av trans. Jag såg Sverige från norra Bohuslän snett uppåt mot Stockholmstrakten ligga under vatten. Tyckte även Norrlandskusten hade flyttat sig cirka fem mil inåt land. Är ej säker på det sista.

—————————– ooOO – OOoo —————————–

Jag körde en skåpvagn som innehöll mig själv och många, många barn. Vi var på väg till mitt arbete och jag hade ont om tid. Jag var en högt uppsatt vetenskapsman. Vid mitt arbete uppfattade jag att det fanns ett kärnkraftverk som jag på något vis var förbunden med.

I mina händer hade jag pappersmuggar, jag fyllde dem med något sött, det smakade som honung eller nektar. Jag gav alla barnen varsin mugg med denna dryck.

Barnen trodde fullt och fast på mig, de gav mig sin tillit. Jag upptäckte att jag kunde tänka i barnens banor, jag var på något vis ett med dem. De var inne i mitt huvud och jag i deras.

Endast dessa som jag oräkneliga gånger har vandrat med till ljuset och med i mina tunnlar till livet kan förstå detta.

Förstå mina ord och förstå mina tankar. Förstå hur mycket jag älskar dem.

—————————– ooOO – OOoo —————————–

En flicka med halvlångt ljust hår föll från tredje eller fjärde våningen. Själv stod jag där hon föll. Jag vet ej om jag tog henne i famnen eller vad, flickan var i alla fall oskadd.

Mamman, som hade likadant hår som flickan, kom rusande och tog flickan i sin famn. Hon var full av undran över detta. Vad var det som räddade henne, frågade hon. Jag svarade henne att det som räddade henne kanske finns alldeles intill dig, kanske står framför dig.

Inte ens de i verkligheten vet. De trodde att de visste, men så är ej fallet. Jag förstår detta nu.

Kvinnan var ju Ona och barnet Chreel. Ja, det är som det är. Förstår även det,

Mitt andra jag sade till mig våren 1999: ”Du går först, vi följer dig och skyddar dig.” Vidare sade han: ”Du är min skapare.”

Jag protesterade då å det högsta men ser det på ett helt annat vis nu.

Inte min lekamen men det andra jag är. Det som går morgon och kväll och som vandrar om natten.

Den som är tillbaka om morgonen och äter frukost tillsammans med Chreel. Som i vaket tillstånd lämnar den bilen och som gör vad jag kan här i mitt liv. Är bara så oerhört ensam, ensam i hela mitt varande. Ingen förstår mig. Har försökt men springer bara in i väggen, alltid.

Men förstår att ingen kan förstå. Hur skulle de kunna göra detta?

Tidigare inlägg  •  Nästa inlägg

”Jag vet att om jag hade kunnat resa mig så hade jag lämnat kroppen och varit en död man.”  

”Två tredjedelar av Kina läggs under vatten.” 

”Tusentals varelser
i massor av civilisationer har under denna tid skapats för att någon någonstans skulle födas som kunde förstå dig.”  

”Jag fick så i en dröm att jag först skulle gå med alla som lämnat idag, och lämnat för länge sedan, samt djuren och växterna som lämnat.”  

”Jag såg Sverige från norra Bohuslän snett uppåt mot Stockholmstrakten ligga under vatten.”

”Inte ens de i verkligheten vet. De trodde att de visste, men så är ej fallet.”  

”Inte min lekamen men det andra jag är. Det som går morgon och kväll och som vandrar om natten.”  

”Är bara så oerhört ensam, ensam i hela mitt varande. Ingen förstår mig. ”