—————————– ooOO – OOoo —————————–

Jag var ute i något som tycktes vara en trädgård. Jag vandrade där och även något annat uppehöll sig där. Om jag tänker mig ett stort spindelnät, en och en halv meter högt, så fanns i överkanten något som liknande gröna pinnar, cirka trettio centimeter långa. De satt ovanpå och även vertikalt efter sidorna.

Det kändes som om denna existens ville visa sig och samtidigt utstrålade den ”gör mig inte illa.”

Jag kunde se rakt igenom denna varelse och ifrån den kändes empati och kärlek. Samtidigt tror jag att den ville försöka förstå vem jag själv var eller är. Det kändes även som den kom långt utifrån. Eller långt inifrån.

En väg gick utanför denna trädgård och där fanns en brevlåda. Från platsen lådan stod på kom en signal, ungefär som vår egen dörrklocka.

När jag gick in i mina tankar idag på morgonen fanns den här existensen i min närhet hela tiden. Jag hade lite svårt att koncentrera mig, brukar inte ha åhörare varje dag. Det kändes som denne förundrades på något vis. Ja, det var ovant med ett sådant besök.

—————————– ooOO – OOoo —————————–

Jag väcktes mitt i natten för att jag skulle komma ihåg drömmen jag hade fått.

Jag var ute och körde bil, är ej säker på om Chreel var med. Efter vägen fanns ett berg eller om det var en gråaktig ridå eller gardin högt upp till vänster.  Alla andra bilar och människor som fanns i bilarna såg ej att något fanns alldeles intill dem, väldigt tätt inpå.

De hade åkt sedan tidernas begynnelse utan att upptäcka det

Jag såg ju själv detta och åkte dit. Steg ur bilen och började gå inåt. Det var en oerhört besvärlig klättring, på alla de vis så svår att jag aldrig varit med om maken.

Men vet att jag kom fram, vet att jag med all sannolikhet fann det som var där borta.

Jag såg det inte men förnam att det var en form av Shangri la, som vi människor säger.

Tillbakafärden var inte alls lika besvärlig, den gick lätt. Jag kom fram till ridån, alltså från baksidan, och där fanns många människor som kom och gick som det behagade dem, de hade inga svårigheter alls.

Chreel hade jag lämnat när jag började min vandring. Hon fanns bakom ridån, även hon hade gått igenom den. På något vis släppte jag Chreel där, vet ej hur.

Gick så ut igen och där nere på vägen susade bilar förbi som ingenting hänt. De som satt i bilarna, egentligen är bilarna vägen för människorna, hade som sagt inte den minsta aning om denna ridås existens.

Jag kommer även ihåg att jag där innanför mötte en man. Han sade att jag skulle vara lite försiktigare med vad jag sade till andra människor. Det var ingen förmaning utan ett lätt påpekande att jag skulle tänka mera på vad jag yttrade.

—————————– ooOO – OOoo —————————–

Efter gången på morgonen somnade jag igen. Jag befann mig i ett större rum och satt efter ena kortväggen. Emot mig på golvet kröp allehanda ödlor, grodor och alla möjliga små djur. Jag kände att de ville komma nära mig. Kände även stor kärlek från dem, samtidigt en stor tacksamhet.

—————————– ooOO – OOoo —————————–

Jag befann mig någonstans med många människor. Dessa förföljdes, påverkades och fick inte alls vara ifred. Även ren misshandel av värsta slag förekom.

Själv var jag mitt ibland dem. Jag försökte så gott jag kunde lindra deras plågor, men kunde inte göra så mycket.

Jag var hos dem, kände deras skrik och våndor. Något mycket mörkt hade hela bestämmanderätten och de verkade njuta av detta elände. Jag blev själv frustrerad när jag inte kunde göra så mycket åt det. Jag kunde själv inte bli angripen och visste hela tiden vad som pågick.

—————————– ooOO – OOoo —————————–

Jag var ute och åkte båt på väg till Tyskland. Det var många människor ombord. Plötsligt blev det fel på båten.

När jag tittade ut såg jag mark utanför och förstod att vi åkte i ett tåg med många vagnar. Såg några män sitta vid datorer eller skärmar. De hade någon sorts kontroll på det hela, som för att se till att allt fungerade när ett så plötsligt byte skedde.

Jo, vad kan man säga om detta? Det blev något fel i morse vid gången. Är ju så trött ibland, nästan i dvala, att det någon gång blir fel. Hoppas männen vid skärmarna kan hålla ut så att det blir bra igen. Det blir som det blir ibland, kan ej hjälpa det.

Svaret kom redan nästa natt.

Jag körde lastbil med mjölkkrukor på flaket och kom så in i mejeriet för avlastning. Jag tappade en av krukorna eller om den föll av flaket. Den hade hamnat upp och ner men locket satt kvar så ingen mjölk hade runnit ut.

Jag förstod när jag vaknade att det gick att reparera vad som fallerade igår morse. Så skönt att få klarhet i detta.

Tidigare inlägg  •  Nästa inlägg

”Jag kunde se rakt igenom denna varelse och ifrån den kändes empati och kärlek.”  

”De hade åkt sedan tidernas begynnelse utan att upptäcka detta.”  

”Jag såg det inte men förnam att det var en form av Shangri la, som vi människor säger.”  

”Något mycket mörkt hade hela bestämmanderätten och de verkade njuta av detta elände.”