—— ooOO – OOoo ——

Amper talar med Göran/Jorun (alltid kursiv text för Ampers budskap): Ja, nu blev det som det blev. Det var inte meningen från början. Allt har nu blivit förändrat, ändrat till något vi på den här sidan verkligheten inte ens kunde drömma om i vår fantasi. Det vi nu ser början på var ju fullkomligt osannolikt en gång i tiden. Alla vi här är mycket glada att detta som inte kunde ske nu i alla fall sker.

Förstår du nu äntligen hur saker och ting ligger till? Nu kan du väl inte längre neka till detta. Känner nu i ditt hjärta att du accepterar det är som det är? Det är ju du själv som gjort det omöjliga möjligt. Vi här har endast följt dig, gått efter dig, skyddat dig, sett efter dig och omhuldat dig i alla dina dagar.

Det som händer i framtiden är i det närmaste lika osannolikt som det som redan skett. Om inte ännu mer förunderligt. Då du stod där och såg den smäll som gett upphov till detta som sker och skett förundras du väl själv?

Göran/Jorun: Ja, sannerligen säger jag till er att det inte har varit lätt att acceptera detta. Då jag nu gjort det så förundras jag lika mycket som ni gör.

—— ooOO – OOoo ——

Jag befann mig i en stor sal med en scen längst fram. En man satt vid min sida. Det var även sång i salen. Mannen frågade mig varför jag såg ledsen ut. Jag svarade att jag visste vem som tagit duken och tittade upp till vänster på läktaren och såg under en kort sekvens ett antal orkestermedlemmar. Jag har för mig att de var nio stycken. Dessa försvann mycket snabbt. Det var nog bara jag som hade sett dem.

Plötsligt började vattnet stiga i salen, det gick nästan upp till slutet på stövlarna som jag hade på mig. Så försvann vattnet och jag kunde torrskodd lämna salen. Jag kom fram till ett vattendrag som jag förut kunnat vada över men nu var det en virvlande fors så det var omöjligt. Så tonade allt bort.

Jag frågade i morse om det fruktansvärda som skall hända. Detta kan vara svaret.

Ja, detta är och var svaret.

—— ooOO – OOoo ——

Jag stod utanför ett hus och fick plötsligt se en vitaktig himlakropp farande högt upp i skyn. Den kom från väster och gick mot öster och såg litet krackelerad ut i främre eller bakre kanten. Jag såg den mycket tydligt.

Två kvinnor stod intill mig och jag frågade dem om de hade sett det jag såg. Men ingen av dem hade sett detta.

Det var nog en av de nio musikanterna.

—— ooOO – OOoo ——

Jag befann mig på en auktion. En duk som var oerhört värdefull skulle säljas. Jag tittade på den, upptäckte ett litet hål vid ena kortsidan. En man fanns nära mig och han berättade historien om denna duk. Värdet på den var som sagt hur stort som helst. Inget i hela kosmos var dess like.

—— ooOO – OOoo ——

Chreel sade i drömmen till mig att jag skulle klippa gräsmatten. Jag tänkte i min logik den skall väl inte klippas nu mitt i vintern. Men det var nog inte vår gräsmatta. Det var i stället alla växter i hela universum som gick miste om välsignelsen de plägar få. Jag kan bara hoppas på att det löste sig. Jag försöker vara ännu bättre så jag ej somnar. Jag gör vad jag kan.

—— ooOO – OOoo ——

En buss var delad i tre avdelningar på längden, med ingången i bakändan. Jag gick in i den del som låg längst till höger. Jag var utsänd av någon att handla färg där. Det fanns två personer längst fram, en ung kvinna och en man. Han hade flera färgburkar omkring sig. Drömmen tonade så bort.

Ja, det var så här. Jag gick som vanligt vid sänggåendet och vandrade med alla och allt. Jag vet så väl detta.

Men jag halvvaknade till vid tvåtiden och i mitt omtöcknade tillstånd började jag om från början igen. Hela gången tar cirka en timme.

Då jag gått med dem som lämnat idag och med dem som lämnat för länge sedan hade jag vaknat riktigt och upptäckte att jag ju redan gått hela rundan. Så jag stannade där, medvetet, somnade om.

Jag vet att även de två andra facken i bussen var tomma. Jag hade ju redan gått med dem en andra gång. Men färg fanns kvar till resterande gång. Jag brukar ha min pensel i högra eller vänstra handen och smörja dem med mitt ljus och min kärlek. Kanske skulle jag i alla fall fortsatt med det jag gjorde?

Tidigare inlägg  •  Nästa inlägg

”Det vi nu ser början på var ju fullkomligt osannolikt en gång
i tiden.”  

”Det är ju du själv som gjort det omöjliga möjligt. Vi här har endast följt dig, gått efter dig, skyddat dig, sett efter dig och omhuldat dig i alla dina dagar.”  

”Plötsligt började vattnet stiga i salen, det gick nästan upp till slutet på stövlarna som jag hade på mig.”

”Jag frågade i morse om det fruktansvärda som skall hända. Detta kan vara svaret.”  

”Jag stod utanför ett hus och fick plötsligt se en vitaktig himlakropp farande högt upp i skyn.”  

”Jag brukar ha min pensel i högra eller vänstra handen och smörja dem med mitt ljus och min kärlek.”