Besök från universum
| Göran får besök av tre män som kommer långt, långt utifrån: |
|
—— ooOO – OOoo ——
Jag känner mig alldeles knäsvag idag, det känns att något har förändrats. Något har skett som egentligen inte kan ske. Men allting kan ju ske om den högste så önskar. Jag har varit så djupt in i själen. Jag har förstått, tror jag i alla fall, att själen ej har någon botten eller något slut. Den är så oändlig att vi inte har skuggan av en chans att förstå den. Det vi människor kallar historia har på något sätt vänt ut och in på sig självt. Det är som verkan har gått om orsaken. Jag förstår inte mycket om det, det känns bara så. Och det är ju känslan vi ska följa. Jag kände att något kom in genom väggen utifrån, som försökte få kontakt. De kom fram tre män, mycket kraftiga, mörkbruna. Jag frågade var de kom ifrån och fick till svar att de kom långt utifrån. Samtidigt frågade de: – Hur kan ni? Hur gör ni? Jag svarade dem: ”Vi bara älskar allt och alla i hela kosmos, hela tiden, vi kan inget annat.” De tre kraftiga männen föll på knä och böjde sina huvuden, de vågade knappt se på mig. Jag sade till dem att resa sig, och kramade om var och en av dem. Jag talade om för dem att jag älskade dem gränslöst. De var kvar en lång stund, det kändes bra att de kom. Det verkar som om något eller någon eller några har uppsikt över vad som händer och sker här på vår planet och kanske även på andra håll därute.
—— ooOO – OOoo ——
Jag såg på tv på kvällen. Jag fick insikten att det som hänt i livet som jag tyckte har varit väldigt hemskt inte var det. Det betydde så lite mot vad jag fick känna under några sekunder. Det var så djupt. Jag tyckte att jag hade förrått hela universum, att jag orsakat alltings upphörande, det var något som jag helt enkelt inte kan förstå. Kan ha att göra med drömmen på Mars, i ravinen. När jag skriver detta känns det så. |
|