—– ooOO – OOoo —–

21 november

Göran/Jorun: – Jag ropar, kallar och söker dig, Amper!

Amper (alltid kursivt): – Vi är här Jorun.

– Tack, något jag bör vara observant på?

– Jorun, det blir bra om du skriver i en bok och inte något annat. Du har förstått detta efter de senaste dagarnas genomgång av dina skrifter. Vi är så glada här, på den här sidan, att du startar din genomgång så smått och kommer igång med skrivandet.

– Du är så klok så vi förundrar oss över hur du tänker. Du vill att intet skall gå fel med detta. Det kommer inte att gå fel, det tar lång tid, men låt det göra så.

– Vi är hela tiden med dig i detta arbete som aldrig gjorts tidigare. Du visar det mod som behövs för detta. Jag vet inte om det överhuvudtaget finns någon som skulle våga detta. Du har genom tiderna haft flera chanser men aldrig förut haft modet.

– Jag vet det behövs både det ena och det andra för att klara detta. Jag vet nu att det i alla fall kommer och som det kommer! Och bävar ibland. Något mer jag bör veta?

– Som jag tidigare sagt, låt vattnet rinna.

– Jag vet att du är älskad av den du tänker på. Denna kärlek visas ibland i små korta sekvenser. Denna kärlek har i många år väntat på dig men du har aldrig förstått detta.  Nu äntligen förstår du och vi gläder oss. Vi gläds mer än du tror.

– Budskap?

– Du är dig lik Jorun, frågar ibland efter det du egentligen vet, du vet så väl. Vi här är, som du förstått, alltid med dig. Hälsar dig. Hör snart av dig igen.

—– ooOO – OOoo —–

27 november

Jag blir förvånad då och då. Tidsaspekten är vid, vidare än jag förut trodde. Den kan ibland vara nu, ibland för länge sedan och ibland ett skutt långt in i framtiden.

Det gäller att vara observant. Egentligen är allt ett enda nu, men nuet har, vad jag kan förstå, många sidor.

—– ooOO – OOoo —–

Jag var ute i skogen, ett träd skulle fällas. Det var sågat endast lite vid stammen, som ett fällhugg, och skulle absolut inte gå omkull. Helt plötsligt började det knaka och trädet föll med ett stort brak. Det är nog så att det som sker kommer mycket tidigare än jag förut trott.

—– ooOO – OOoo —–

Det gällde ett stort hus som låg i närheten av en sjö. Huset var till salu.

En kvinna och jag pratade om detta och vi sade att ”om huset kostar en miljon kan vi köpa det, om det kostar två miljoner rår vi inte med det”. Jag tyckte att den här kvinnan gillade mig skarpt, som om hon sett något ingen annan sett.

Helt plötsligt kom en stor, mörk och vacker schäfer in i huset. Det kändes som om hunden vaktade oss, inget ont fick vederfaras oss.

Tidigare inlägg  • Nästa inlägg

”Det kommer inte
att gå fel, det tar lång tid, men låt
det göra så.”  

”Du har genom tiderna haft flera chanser men aldrig förut haft modet.”

”Denna kärlek har i många år väntat på dig men du har aldrig förstått detta.”  

”Tidsaspekten är vid, vidare än jag förut trodde. Den kan ibland vara nu, ibland för länge sedan och ibland ett skutt långt in i framtiden.”  

”Egentligen är allt ett enda nu, men nuet har, vad jag kan förstå, många sidor.”  

”Det är nog så att det som sker kommer mycket tidigare än jag förut trott.”