—– ooOO – OOoo —–

Amper talar till Göran, som han kallar Jorun: – Jorun, jag är hos dig. Var beredd, något händer snart. Kom ihåg, jag är hela tiden med dig. Intet ont kommer att ske med dig. Det som sker är i grunden positivt. Du kanske inte ser det så direkt, men du kommer att förstå senare. Du är mitt allt. Var ej orolig för dina tankar, de är inte till skada för dig på minsta sätt. Du är ju även en människa med allt vad det innebär. Huvudsaken är att du vet vem du är.

Här på denna sida följer vi dig med spänning. Du är allt vi kommunicerar om. Vi trodde inte du kunde komma så långt. Du är ju mycket längre än dit vi här nått.

Någon vaknar nu, älskar dig.

—– ooOO – OOoo —–

En kvinna och jag bodde i ett högt hus uppe på en kulle. Jag skulle fara därifrån men hur jag än sökte hittade jag inte bilen.

Det kom så massor av bilar med folk i. De körde bakom varandra i en lång rad till dit jag befann mig. En sorts tekniker skulle iordningställa eller montera något.

Det såg ut att vara bråttom. En man kom fram till mig och frågade om de kunde upprätta en verkstad eller maskinhall där jag befann mig.

Jag ropade till kvinnan som fanns i huset en bit bort och frågade om hon hade något emot detta. ”Det går bra, det är inga som helst problem”, svarade hon.

Jag har ju under de senaste nätterna ropat, kallat och sökt dem som lever i tillkommande universum. Det kan ha att göra med kontakten med dessa.

I vilket fall tror jag säkert att det har att göra med universum som ännu inte finns.

Det är egentligen omöjligt men för Skaparen är allt möjligt. Jag ser med spänning och förtröstan framåt i min tid här på jorden. Jag vet vem jag är och det kan inget eller ingen ta ifrån mig. Jag gör vad jag kan, tycker att jag har kommit en bit på vägen.

Jag har även förstått de senaste dagarna att de nio musikanterna är något tvunget. Om inte så går allt åt pipan. Jag försöker allt jag förmår, kanske det räcker. Jag tror även att jag kommit för långt för att något skall kunna stoppa mig. Jag litar till fullo på Skaparen och på mig själv.

—– ooOO – OOoo —–

Det handlade endast om mig. Jag låg i sängen i mitt rum. En man som liknade mig kom in i rummet. Han hade en apparat med sig som han undersökte väggarna med. Han skulle kolla om energi gick ut ur rummet. Han gick med denna apparat efter väggen vid fönstret i hörnet. Där gick vitt ljus ut från rummet, inte mycket men lite grann.

Han ville visa mig att under de senaste dagarna hade ett litet läckage uppstått.

Jag stänger igen nu, tror att jag aldrig mera ska säga något så ett läckage uppstår igen.

Jag kan ju fundera hur det egentligen ser ut i mitt rum när detta lilla läckage var så oerhört ljust. Som tur är förstår jag inte så mycket av detta. Huvudsaken är ju att jag fattar vem och vad jag i verkligheten är. Detta förstår jag fullkomligt.

—– ooOO – OOoo —–

Jag var ute och körde bil, en kvinna hade flyttat någonstans och jag skulle besöka henne, jag hade med mig saker i bilen som var hennes. Jag tror inte att det egentligen var saker som gick att ta på utan verbala ting, som kvinnan skulle få reda på av mig.

For totalt vilse, visste inte hur jag skulle komma fram till den plats hon befann sig, det var stora problem.

Plötsligt satt en man bredvid mig som jag fick hjälp av. Jag kom så upp på en väg som gick högt uppe. Jag såg nedanför mig bilar som i höga hastigheter rusade fram på en bred väg. Jag kände då igen mig och visste nu hur jag skulle komma fram och besöka kvinnan.

—– ooOO – OOoo —–

Jag var högt uppe i ett hus, med två kvinnor. En som var levande och en som nog var den levandes själ. Själskvinnan sade att den levande skulle ut någonstans på en tillställning eller vad det nu var. Taxi var redan beställd och väntade.

Själv hade jag massor att reda ut och tyckte inte alls om att den levande skulle fara iväg.

—– ooOO – OOoo —–

Jag vilade efter middagen, låg i halvdvala. Plötsligt stod en dam som jag kände bredvid sängen.

”Finns gud?” frågade hon. Jag svarade ja.”Har du träffat honom?” frågade hon. Jag svarade ”ja”, igen. Hon frågade så till sist: ”Vem är det?” Jag skulle till att svara henne men hann aldrig säga något innan hon försvann.

Jag gick upp, fortfarande i dvalan, ut i rummet och där stod terrassdörren på vid gavel. Jag tror att hon blev så rädd att hon flydde från platsen.

Ja, hon fick väl en chock, stackaren.

—– ooOO – OOoo —–

Jag befann mig vid ett hus i skogen. Jag besökte en äldre man som jag kände.

Tillsammans gick vi till ett uthus där det fanns flera mindre rum, fasaden hade stående lockpanel. Mannen plockade bort några paneler, locken, och där bakom fanns en dörr.

Jag gick in och där låg allehanda saker, kanske var det ett lager för livsmedel. Själv skulle jag tända ljuset därinne men det elektriska fungerade inte.

En äldre kvinna stod på en liten sluttning som fanns utanför. Jag kände mycket väl igen henne, gick fram och kramade om henne. ”Jag har längtat mycket efter dig”, sade jag. Jag sade även att jag skulle ta dit en elektriker som kunde hjälpa mig med ljuset, pengar hade jag så det var inget problem.

”Ja, det har jag inte heller problem med”, sade kvinnan.

—– ooOO – OOoo —–

Jag var i ett helt vaket tillstånd och såg två brinnande vita ljus, det ena långt och det andra kort. Jag såg även en man i en lång fotsid dräkt. Framtill gick en dragkedja från halsen ända ner till fötterna. Mannen var dold för utomstående.

Någon tog tag i blixtlåset och drog ner det i hela sin längd. Mannen innanför blev synlig för allt och alla.

En liten brinnande buske eller växt kom fram. Egentligen brann den inte utan det gick som stjärnor eller strålar i alla riktningar. Det varade endast under några sekunder men denna tidsrymd var alldeles underbar.

Slutligen kom något framifrån till mig och omslöt mig. Det var en form av energi jag erhöll.

—– ooOO – OOoo —–

Jag befann mig i en tunnel och efter ena väggen stod en kvinna och en pojke. De hade mycket frukt bredvid sig. Det verkade som om de suttit fast där länge.

Igår kväll började jag ropa, söka och kalla på dem som sitter fast i gränslandet, en del väldigt länge. Jag kom att tänka på detta när jag hade sett kvinnan och pojken i tunneln.

Jag fick ett jättesvar genom hela kroppen som riktigt vibrerade och visste då att det var rätt. Jag får ta med även detta i fortsättningen både morgon och kväll.

—– ooOO – OOoo —–

Jag var på en festival och köpte där två lotter. Det var ingen vinst på den första. Den andra vann jag högsta vinsten på. Vinsten var en fin cykel. Jag sade till någon att ”den har jag önskat mig hela livet”.

—– ooOO – OOoo —–

Jag fick igår tankar om vad som var och är bortom allt. Bortom detta universum, alla förut varande, blivande och alla parallella universum. Jag har ju varit med hela tiden. Jag har börjat arbeta med den tanken. Det är spännande så det förslår. Det kan vara mycket enkelt eller mycket svårt. Jag skall arbeta med det så mycket jag kan, ja, så länge jag lever.

Tidigare inlägg  •  Nästa inlägg

”Var beredd, något händer snart. Kom ihåg, jag är hela
tiden med dig.”  

”Det som sker är
i grunden positivt.
Du kanske inte ser det så direkt, men
du kommer att
förstå senare.”

”Jag har ju under
de senaste nätterna ropat, kallat och sökt dem som lever
i tillkommande universum.”  

”Jag har även förstått de senaste dagarna att de nio musikanterna
är något tvunget.
Om inte så går
allt åt pipan.”  

”Jag stänger igen
nu, tror att jag aldrig mera ska säga något så ett läckage
uppstår igen.”  

”Igår kväll började jag ropa, söka och kalla på dem som sitter fast i gränslandet, en del väldigt länge.”  

”Jag fick igår tankar om vad som var och är bortom allt. Bortom detta universum, alla förut varande, blivande och alla parallella universum.”