Ögon som rymmer hela universum
Göran möter ett par ögon som innehåller allt som existerar. Han förstår också att kontakten med den han tänker på inte är bruten, trots att de befinner sig i olika dimensioner. |
—– ooOO – OOoo —–
18 decemberJag befann mig på en koloni, bodde själv någon annanstans men besökte det här lilla huset där jag ibland brukade vara. Jag kom in där, ett enda stort rum med möbler och allehanda ting. En sorts radio eller något mycket mer avancerat var igång, spelade en melodi. Jag försökte dra ur kontakterna men hur många jag än drog ur så tystnade den inte. Jag tänkte att jag får ta hjälp av någon för att lösa detta. Så kom två män in i huset. Det verkade som de skulle köpa eller vistas där på något sätt. Jag var själv frågande. Dessa två män sade inget på hela tiden. Jag frågade även om de hade pratat med föreståndaren, men fick inget svar. Jag såg ut och där kom en kvinna gående på en smal stig mot huset, var det kanske en till spekulant? Nej, så var nog inte fallet, det betydde säkert något annat. Ja, vad kan jag säga om detta? Männen som kom in var lugna och värdiga. Kvinnan kan ju vara den jag ibland tänker på. Hur som helst är inte kontakten bruten. Det gick ju ej att stänga av det komplicerade radiosystemet.
—– ooOO – OOoo —–
25 decemberJag somnade om idag på morgonen. Jag vet att jag var över till den andra sidan en bra stund, det blir ju så ibland. Jag vet själv inget om vad som sker och vad som avhandlas där. Jag vaknade helt plötsligt såg Ona. Helt tydligt och klart. Jag blev förundrad så det skrek om det. Jag såg dessa skimrande ögon, detta underbara ansikte, som tiden själv. Blev så glad över vad jag såg, jag var som i sjunde himlen. Dessa ögon hade allt, allt som existerar i sig. Det fanns alla färger i dem i en mycket mild ton. Kanske det en gång var så i starten på livet då människan hade det totala förståndet innan den mörka kraften kom. Jag hoppas att det en gång i tiden blir så. Jag gör mitt bästa.
|
|