Oöppnade paket med allt som behövs
| Göran och Chreel får besök av fyra män med svar på allt. I en dröm ser han säckar som skulle hindra katastrofen – om människorna valt att öppna dem. |
|
—— ooOO – OOoo ——
Amper talar till Göran/Jorun (dessa meddelanden är alltid kursiva): Ja, min vän. Allt är nu till ända. Den ända som är starten på det nya, det som kommer. Du har utfört detta åliggande på bästa sätt, det har inte kunnat göras bättre. Det du åstadkommit är ju egentligen omöjligt. Du spinner över allt, alla tider, frekvenser och skeden. Det är ju endast du som kan göra något sådant. Ingen annan kan förstå detta, knappt du själv. Välkommen in i det främmande och det nya. Allt blir så bra. Jag älskar dig.
—— ooOO – OOoo ——
Jag satt i en stor danssalong, det var många omkring mig. En kvinna frågade hur jag hade det. Jag svarade att de tio senaste åren varit helt annorlunda än mitt föregående liv. Jag tyckte mig förstå nu hur det förhåller sig. Kvinnan var mycket vacker, hade långkjol på sig, något i rött. Vi höll varandra i handen, satt även kind mot kind. Det fanns ingen sex med i bilden. Så kom en man och bjöd upp kvinnan till dans. Hon gick med honom, och kom sedan tillbaka. Men då var platsen bredvid mig upptagen av en annan så hon satte sig på en ledig plats längre fram i salongen. Jag upptäckte då att en ridå fanns mellan oss. Det kan ej bli tydligare.
—— ooOO – OOoo ——
Jag betraktade två fåglar som slogs allt de kunde, stora som människor. De visste inte hur illa de ville varandra. Men så lugnade de ner sig och så småningom blev de så sams att de kramade om varandra. Jag kände att utvecklingen hade tagit väldigt lång tid. Fjädrarna blev under tiden färre och på slutet hade de likhet med människor.
—— ooOO – OOoo ——
Chreel och jag satt i köket. Utanför fönstret stod en kvinna och en gosse. Kvinnan knackade på fönstret för att göra oss uppmärksamma på henne. Så öppnade hon fönstret utifrån, helt omöjligt i normala fall. De gick därefter till dörren och kom även in där utan att vi låste upp. Kvinnan satte sig bredvid Chreel. De kommunicerade på något sätt. Chreel sade till mig att den kvinnan hyste största respekt för mig, hon tyckte mycket om mig. Detta blev verkligen understruket. Pojken var inne i mitt rum. Där hade han plockat ihop saker i en plastsäck som han skulle ta med sig. Själv hade jag intet emot detta. Vem kvinnan var hyser jag inga betänkligheter om, givetvis Chreels andra jag. Jag tror att gossen var Nanthes, att han på något vis återkommit till den här frekvensen. Det känns så efter drömmen. Jag vet att jag kände både kvinnan och gossen mycket, mycket väl. Vi får väl se hur det hela avlöper.
—— ooOO – OOoo ——
Jag befann mig på ett tåg, tåget gick ej på räls utan i luften. Kvinnor i vita kläder höll ordning där. Jag satte mig ner vid ett bord, skulle äta något. Stolen var hård så jag gick för att hämta en kudde att sitta på. Det fanns flera soffor och fåtöljer med kuddar. Då jag tittade närmare var det endast som örngott, vävda i olika färger. Inget innehåll i dessa, de var som ett skal. Som om kroppen inte fanns med. Det var inte svårt för mig att förstå vilken form av tåg jag befann mig i.
—— ooOO – OOoo —— Jag bodde i en lägenhet några trappor upp. En kvinna och jag höll till i var sin del av bostaden. Vi sov i var sitt rum. Jag upptäckte så en dörr jag aldrig tidigare sett. Jag gick in i ett stort möblerat rum. Det var mycket smakfullt inrett och en atmosfär där inne som inte var av denna världen. Jag gick ut nerför trapporna. Längst ner vid ytterdörren stod två säckar, den ena större än den andra. Den första var igenknuten och så även den andra vid detta tillfälle. Jag var ute en stund. När jag gick hem igen fanns mindre igenknutna säckar utanför varje lägenhet. När jag kom in genom ytterdörren upptäckte jag att den större säcken var öppen och i den fanns massor av fint inslagna paket som såg ut som julklappar. Det känns som det bara var att ta för sig. Om alla människor öppnade sina säckar var det nog en fredligare planet vi kunde leva på. Då hade inte de nio musikanterna behövt komma. Nu är det som det är och på sätt och vis blir slutresultatet ändå bra. Men detta hemska hade kunnat undvikas om människorna öppnat sina säckar, för där finns ju det som människorna verkligen behöver.
—— ooOO – OOoo ——
Chreel och jag befann oss i en lägenhet. Fyra män kom in, en väldigt lång, de andra var normala. De hade nyss kommit från Tyskland och Holland. Jag fick av dem en sak, kommer inte ihåg vad. Så gick Chreel på toaletten. Jag visste att jag kunde fråga dessa män om allt, de hade svaret på det mesta. Jag frågade om musikanterna och frågade om en kvinna i framtiden. Kvinnor var visst inget för mig. Männen sade ”Nu är det upp till dig vad som händer i framtiden.” Jag skulle bjuda dem på kaffe, hade inget bröd men plötsligt fanns det sockerkakor på bordet. Chreel kom tillbaka och hade vit kräm i ansiktet. Då hon kom från toaletten fick hon gå ner två trappsteg för att komma till oss. På dessa steg fanns stora lysande bärnstenar, hon fick kliva över dem. Jag talade om för henne att vi skulle dricka kaffe. ”Vi har inget bröd”, sade Chreel. Jag svarade att det hade vi visst, männen hade trollat fram det. ”Du fabulerar”, sade Chreel. ”Kom så får du själv se.” På bordet fanns nu massor av läckerheter. Chreel blev helt ställd. ”Ser du nu jag har rätt?” frågade jag. Männen skulle fara vidare. Jag kramade den långe, nådde honom bara till bröstet. Jag frågade om de kunde komma tillbaka en annan gång och fick svaret att de skulle göra det många gånger.
—— ooOO – OOoo ——
Jag hade känt en man i ungefär en vecka. Jag skulle sälja tio kilo frimärken för honom. Jag kom in i en butik. Ägaren var en myndig äldre herre, även en kvinna fanns där. Hon frågade om jag kände mannen jag var ombud för. Jag svarade att jag hade känt honom en tid och hade kollat upp med hans bekanta vem han var och fått goda vitsord. ”Detta är bara ett kilo frimärken, inte tio”, sa kvinnan. Hon tog emot dem och började skriva ett kvitto på detta ett kilo märken. Det kan ha att göra med hur många som blir kvar efter katastrofen.
|
|