—————————– ooOO – OOoo —————————–

Jag satt i vilstolen ute i trädgården. Det var varmt i solen och jag somnade till en stund.

Jag såg en man som hade väldigt mycket att bestyra, han hade bråttom. Han var osynlig för människor och arbetade hårt, gjorde aldrig uppehåll. Det märkliga med detta var att mannen var jag själv, fast i en annan form, en annan skepnad.

Jag förstår så väl vem det i verkligheten var. Den det gäller har funnits hos mig sedan augusti 1990.

—————————– ooOO – OOoo —————————–

Jag gick på ett byggmöte tillsammans med en annan man. Den andre var nog även han jag själv.

Jag sade till honom att beställaren och entreprenören egentligen är samma. De hjälper varandra hela tiden, ja, under all tid. Samma kraft eller samma person.

Efter denna insikt som jag haft nästan hela tiden känner jag mig styrkt.

—————————– ooOO – OOoo —————————–

Igår lossnade mycket jag inte förstått förut. Vad som är illusioner och vad som är verkligheten är nu totalt klart för mig. Att det låg till på detta vis. Det har funnits framför mig i åratal men har inte fattat det riktigt förrän igår. Mycket har nu fallit på plats som förut svävat.

En av hörnbitarna i pusslet har hittat hem. Det du sade att vi är ni och ni är vi står nu så klart för mig, säger igen, att det var så.

Chreel har hjälpt mig så mycket och så länge. Att hon stått ut, att hon har orkat?

Vad jag kan förstå kom de sista svaren under de senaste dagarna.

De sista svaren under denna era.

—————————– ooOO – OOoo —————————–

Jag kände trötthet och försökte sova en stund på eftermiddagen. Jag lade mig på min säng, somnade i kanske tre minuter. Jag befann mig så långt, långt borta, högt upp någonstans. Många människor fanns i ett stort rum. Jag såg att de hade olika sorters band som var till video.

De ville visa mig att alla mina tankar på något sätt kommer fram till denna central.

Jag har inte förstått detta tidigare och jag förstår så väl, så väl, att då hade inte detta experiment kunnat genomföras. Jag var tvungen att vara ovetande om detta ända fram till nu.

Tror starkt att jag klarat det jag förut ej kunnat.

Hela denna otänkbara resa sedan allra första början, dessa otaliga misslyckanden i många världar. Kan inte heller be om ursäkt för det som varit.

Jag tycker själv att det varit grymt svårt att komma fram dit där jag nu står. Jag vet att mycket återstår, vet detta lika mycket som ni, nu vet jag det.

Vad säga? Jag har nog aldrig arbetat på detta systematiska sätt förut. Men du vet, en på miljarden. Så är det.

—————————– ooOO – OOoo —————————–

Igår kväll när jag kommit till luften och atmosfären måste jag ha nickat till i min säng.

Det var nog bara under någon minut. I detta tillstånd jag befann mig såg jag något som jag aldrig förut sett. Det var som ljust lila tungor, grövre vid basen för att därefter smalna av. Dessa tungor eller slingor var sammanflätade med varandra. De var inte som en vanlig fläta utan på ett annat sätt.

De besatt en kraft och energi som för oss människor är ofattbar. Det var en helt annan dimension eller frekvens, går ej med ord beskriva. Jag var själv en del av denna energi.

Jag förstår nu till fullo vad jag egentligen gör. Jag förstår vidden, och förstår att det jag gör är nödvändigt för människosläktets överlevnad. Som jag förut skrivit blir det stora problem, men i slutändan reder det upp sig.

—————————– ooOO – OOoo —————————–

Jag ringde till någon för att hämta varor. Jag körde en stor täckt lastbil, kom fram till destinationen, det var hinder på vägen lite här och där. Jag stannade till där en läkare hade sin praktik. Där fanns ett lager, med många paket på lastpallar. En ung man och hans far hade hand om denna depå eller lager. Även fraktsedel fanns tillhands. Jag såg endast summan, kanske 3150? Insåg att detta stämde. Lastade så dessa pallar på min lastbil. Jag skulle föra dem vidare dit de hörde hemma.

—————————– ooOO – OOoo —————————–

Jag kom till en plats där en stor fabrik skulle byggas. En man var där som gav mig en jättefin smörgås med allehanda godsaker på. Han berättade att de väntade på en man som hade en oinskränkt makt att bestämma om fabriken skulle byggas. Det kändes som det var sättet den här maktpersonen levde på som avgjorde detta. Jag såg även massor av ägg på marken då jag gick därifrån.

—————————– ooOO – OOoo —————————–

Jag drömde, och visste att jag drömde. Jag gick till en ”hiss” med blanka stora dörrar där det fanns många människor. Det märkliga var att hissen gick horisontellt.

Så ändrades bilden, hissen förvandlades till ett tåg som gick i rena luften. Många ombord åkte länge, länge. Hela tiden färdades vi med en vidunderlig fart. Jag hörde i början av färden en röst ur högtalarna som sade: ”Du har betalt biljett, Jorun så allt är bra.”

Någon bredvid mig sade: ”Vad var detta, känner du föraren?”

En man i min närhet frågade vad jag var intresserad av.

Jag svarade: ”Mitt intresse är en enda sak och den tänker jag på varje sekund av mitt liv.”

Jag fick reda på att tåget skulle stanna vid ett flygplan som skulle ge sig av långt bort.

Jag frågade någon om tåget stannade vid planet eller om det gick direkt in i planet. och fick svaret att det stannade utanför planet. Det var visst så att ingen någonsin gått av.

Alla fortsatte alltid in, så var svaret. Jag vet att jag i alla fall gick av, inte in i planet.

Jag tänkte även under färden att nu är jag väl efterlyst där hemma.

Jag tycker mig nu förstå något nytt. Det vi ibland tänker på eller skall göra är på sätt och vis en verklighet redan innan vi går riktigt in i det.

Tidigare inlägg  •  Nästa inlägg

”Det märkliga med detta var att mannen var jag själv, fast
i en annan form, en annan skepnad.”  

”Vad som är illusioner och vad som är verkligheten är nu totalt klart för mig. ”

”De ville visa mig att alla mina tankar på något sätt kommer fram till denna central.”

”Hela denna otänkbara resa sedan allra första början, dessa otaliga misslyckanden i många världar.”  

”Jag förstår vidden, och förstår att det jag gör är nödvändigt för människosläktets överlevnad.”  

”Det vi ibland tänker på eller skall göra
är på sätt och vis
en verklighet redan innan vi går riktigt
in i det.”